Odlingsuppdatering 180606…

…emedan växtligheten prunkar och gror utan särskilt mycket insatser från min sida. I väntan på jordleverans förhoppningsvis i morgon från Coop, och krukleverans förhoppningsvis på fredag från IKEA, är det mest vattenkannan som får jobba med anledning av tomatplantorna som nu hemskt gärna skulle vilja ha lite mera jord att sprida sina rötter i. De står i sina pappkonservförpackningar som behöver påfyllning hela tiden för att inte välta. Några har t o m börjat blomma bl a min älsklingssort Zebrino, och mycket har hänt sedan bilden nedan togs i lördags:

En välförtjänt omskolning skulle även Gyllenbären gilla. Gyllenbär är de små gula frukterna som vetenskapligt heter Physalis och har ett pappersliknande omslag som ser ut som en liten lykta. Det var en positiv överraskning att så många överlevt, tyvärr till skillnad från släktningen Kapkrusbären vilka inte gillade läget och därför gick hädan i tidigt skede. Jag har några frön kvar, så det får bli ett nytt försök senare.

  Gyllenbären ska få större krukor att husera i när jorden kommer, och längre fram i sommar får de sin slutgiltiga kruka på 10 liter. Det är här IKEAs papperskorgar FNISS kommer in i bilden, förty de kostar bara 10 kr stycket och finns i svart och vitt. De som ska stå ute borrar man förstås hål i. Inomhuskrukorna utan hål bottnas med fördel med lecakulor eller grus/småsten.

I omskolningskön står även småttingarna – Romanescoplantorna – som bor tillsammans i barnkammaren fortfarande. De behöver utveckla några blad till innan de får varsin liten kruka att växa sig starkare i.  Romanesco lär vara en egen sort, men man brukar säga att den är en korsning mellan blomkål och broccoli. Många anser att det är världens godaste grönsak. Den är i alla fall den vackraste…

Bildresultat för romanesco Bildresultat för romanesco

Vidare har potatisblasten dragit iväg ordentligt, och förhoppningsvis finns potatis under växtligheten också. Några blommor är på gång, och blasten är nu så hög att den  inte orkar stå för sig själv. Kanske ett dåligt tecken?

I fönstret står årets gula och röda spetspaprikor hela vägen, och det ska bli spännande att se hur många av dem som orkar övervintra. Förra året blev det fem av fjorton, och av de fem hade fyra stått i högre kärl än de andra, så det kan vara en viktig parameter för de som avser att försöka. Vad det gäller paprikorna har jag varit lite tråkig och bara använt de frön jag plockade ur förra årets frukter. Så här ser de övervintrade plantorna ut nu där de står framför två sorters tomater i fönstret – en når nästan taket, och stora frukter hänger från flera stycken:

Beträffande potatisen är tydligen inte blomningen något tecken på att potatisen börjar bli klar, utan tumregeln är 60-80 dagar. Jag satte dem enligt min fars tradition den första maj, och det innebär ju att dryga 30 dagar har passerat. Min plan är att klippa ned blasten kort till midsommar och då testa säcken längst bort i kuvöskorridoren vilken fått mest sol av alla. För att utveckla skal bör de stå i 3-4 veckor efter nedklippningen av blasten, alltså till mitten av juli. Då är de uppe i ca 70 dagar. Den som lever får se…

*

Ett projekt jag sett fram emot resultatet av är min smultronodling. Små, små frön som tagit sin tid att utvecklas har äntligen fått varsin liten kruka istället för de ursprungliga äggkartongerna. De kommer senare i sommar att fyra och fyra få dela kärl utomhus, men några har redan nu fått flytta ut till strutamplarna som jag under ett kreativt anfall i vintras vek ihop av ett nät som jag hade liggande.

Efter den utmanande utplanteringen av de små plantorna, blev det 33 över, och jag dristade mig att ta vara på även de allra minsta bara för att se om de klarar sig. De står nu i förgrunden på nedanstående bild och inväntar sina kommande uteliv:

När jag trätt i smala gummiband (som jag också hade hemma) och förlängt med soutageband i silver, skruvat upp krokar och klätt strutarna med säcksplast med hål i, var det dags att fylla på jord. För att förenkla ifyllandet, satte jag klädnypor utmed kanten för att fixera plasten:

Härefter hängde jag ut dem och genomvattnade inför planteringen dagen efter (igår) då det skulle bli lite svalare. Plantorna hade då stått ute i skuggan för avhärdning några dagar innan. Jag ville ju också se så att överskottsvattnet verkligen rann ut.

Som synes på bilden räckte materialet även till några små väggamplar, och förhoppnings-vis fungerar den blänkande metallen som dessutom snurrar lite som fågelskrämmor också. Nu är det bara att hålla tummarna!

*

Ni som följt mina odlingsinlägg vet att jag till min egen förvåning haft problem med att hålla liv i rucolasalladen när jag kruksått inomhus – både den förädlade och den vilda. Nu tänkte testa utomhus i en balkonglåda jag hade över.

Självklart vet jag att det inte är något fel på fröerna, men när jag nu ändå hade ekologisk vild rucola från två fröfirmor, så satte jag upp en tävling – en fröleverantör i varje halva. Några dagar senare – såsom det brukar bli – kommer fröna upp så fint och glatt, och bilden nedan är tagen där planhalvorna möts:

Oavgjort än så länge såvitt jag kan bedöma! 🙂

*

Slutligen beviset för att min persilja nu varit sju gånger i helvetet och vänt såsom anekdotiskt berättades i informationen om konsten att få persilja att gro. Helt klart tjänade fröna på blötläggning – de kom upp tidigare än de jag sådde direkt från påsen. Likaså har flera av fröna grott, och nedan ser du båda balkonglådorna. Gissa vilken som är vilken… 🙂

Tidigare odlingsinlägg under 2018 hittar du här, här, här, här, här, här.

Önskar alla läsare en fin och solig nationaldag!

<3C

Det här inlägget postades i Kreativitet, Odling. Bokmärk permalänken.

Kommentarer inaktiverade.