På tal om proportionalitetsprincipen…

…har sedan den 25 juli 2013 förelegat påbud från staten Sverige att alla bolagsmyndigheter i fortsättningen mycket noga måste överväga om det de i varje ärende avser att företa sig, står i proportion till effekterna av det.

Orsaken till just detta datum är att det var då Europadomstolen dömde till Rousks fördel i fallet Rousk mot Sverige. Som en service till studenterna i Scola Autenticum hittar läsaren även artikeln i Metro inklistrat i fulltext sist i inlägget.

I den publikation som KRONOFOGDEMYNDIGHETEN gav ut i november 2015 – Umätning, KFM 901, utgåva 7, refereras redan i förordet till The case of Rousk, liksom i det kapitel (s.104), vilket specifikt avhandlar proportionalitetsprincipen. I boken/skadeståndskravet Agrell vs Sverige citerar jag hela avsnittet, och så även här (mina fetningar):

4.1.7 Proportionalitetsprincipen
Den 25 juli 2013 meddelade Europadomstolen dom i måletRousk mot Sverige. Avgörandet klargör att Europakonventionen
måste iakttas vid Kronofogdens verkställighet. Det innebär bl
.a. att Kronofogden måste beakta den s.k proportionalitets-principen i utmätningssituationer. Principen innebär att en åtgärd, exempelvis en utmätning, inte får vara mer ingripande, omfattande eller varaktig än att den står i proportion till vad som kan vinnas med åtgärden. Kronofogden måste inför varje utmätning väga det intrång utmätningen innebär för gäldenären mot skälen för åtgärden, dvs. göra en proportionalitetsbedömning. Ju större ingrepp som Kronofogdens åtgärd medför för gäldenären, desto större krav måste ställas på myndighetens utredning av frågan om proportionalitet.
Vid tillämpning av proportionalitetsprincipen måste Kronofogden exempelvis bedöma om egendomens
ekonomiska värde är oproportionerligt i förhållande till
utmätningsfordran eller den del av utmätningsfordran som
förväntas bli betald genom utmätningen. Avser utmätningen
t.ex. en fastighet eller bostadsrätt som utgör gäldenärens bostad måste Kronofogden också göra en avvägning mellan gäldenärens rätt till sitt och sin familjs hem och sökandens rätt till betalning.
Även HD har slagit fast att Europakonventionen ska beaktas
vid avvägningen mellan sökandens och gäldenärens intressen
enligt 4 kap. 3 § andra stycket UB (NJA 2013 s. 1241). I
rättsfallet hänvisas till artikel 8 i Europakonventionen. Med
hänsyn till omständigheterna i fallet har hänvisning även gjorts
till FN:s konvention om barnets rättigheter. I avgörandet
upphävdes en utmätning av gäldenärens andel av en
bostadsfastighet trots att fordran uppgick till betydande belopp
och fastighetens övervärde uppgick till 72 000 kr. I
beslutsskälen hänvisas till Europadomstolens praxis som säger
att sådana allvarliga ingrepp som innebär att människor
berövas sina bostäder kräver att besluten grundas på starka
skäl.
HD ifrågasätter om det är proportionerligt att ställa en
barnfamilj på gatan för att staten ska få ut 36 000 kr, när
löneutmätning ändå pågår och det är lång tid kvar till dess att
utmätningsfordran preskriberas. HD fann att det inte var
proportionerligt att utmäta fastigheten med hänsyn till de
t belopp borgenären skulle få, gäldenärens familjesituation med
två sjuka barn samt att löneutmätning pågick.
Med hänsyn till rättsfallen från Europadomstolen respektive
HD måste Kronofogden fortsättningsvis i allt högre grad än
tidigare fästa avseende vid omständigheterna i det enskillda
fallet. I en utmätningssituation är det angeläget att
Kronofogdens utredning omfattar gäldenärens förhållanden
och behov samt sökandens rätt och intresse av skyndsam
betalning. Med gäldenärens behov likställs här även
familjemedlemmars behov.
Vid bedömningen av utmätningens
proportionalitet kan följande omständigheter ha betydelse:
-fordrans storlek
-om skulden är skönstaxerad eller annars icke
-lagakraftvunnen och ifrågasatt av gäldenären
-löneutmätning pågår och fordran kan bli betald genom
att tiden utsträcks utöver ett år
-egendomens värde i förhållande till skuldens storlek
-om skuldbeloppet har sjunkit
-om gäldenären samverkar eller inte i tillgångs
-utredningen hur länge sökanden har fått vänta på betalning
– särskilt ömmande förhållanden hos gäldenären, såsom
allvarlig sjukdom samt barns behov etc.
Samtliga överväganden som görs vid tillämpningen av 4 kap. 3
§ UB ska ställas i relation till de rättigheter som föres
krivs i Europakonventionen. Det medför att Kronofogden både vid försvarlighetsbedömning enligt 4 kap. 3 § första stycket (se
avsnitt 4.1.5) och vid intresseavvägning enligt 4 kap. 3 § andra
stycket (se avsnitt 4.1.6) UB måste göra en proportionalitets-
bedömning. Även om en utmätning har gjorts på korrekta bedömningar kan utmätningsbeslutet ändå komma att upphävas om skulden, efter utmätningsbeslutet, minskat väsentligt. Kronofogden ska i en sådan situation ompröva utmätningsbeslutet och överväga om det ska kvarstå eller upphävas och annan egendom utmätas som leder till mindre skada och förlust för gäldenären. Av 4
kap. 34 § UB framgår att en sådan rättelse endast kan ske inom
två veckor från beslutet. Denna tvåveckorsfrist får dock anses ge vika för den rätt spraxis som utvecklats genom
Europadomstolens dom i målet Rousk mot Sverige.
Kronofogden måste göra en proportionalitets-bedömning oavsett om det finns en eller flera tillgångar att utmäta.

 

Dags dato uppgår mina förlorade intäkter på egendomen till 830 000 netto, vilket också ska räknas in i ett uppvägande till min fördel. De hade dessutom varit skattefria eftersom mina ackumulerade underskott uppgick till 625 000 kronor innan de stals av SKATTEVERKET. Om jag sluppit lida skada av överträdelserna, hade hyresintäkter avseende ytterligare två lägenheter räknats in bland förlusterna. Det var ju koncensusavtalet beträffande propån avseende denna utveckling av egendomen som Swedbank med referens till kommunens angivna planer för området, bröt. Nybro kommuns förtal av byn var alltså orsaken till det brutna koncensusavtalet. Dessa planer var, som jag visar i skadeståndsmålet, inte förenliga med vare sig EKMR eller nationell lagstifning enligt plan- och bygglagen.
Inte ens min rent materiella förlust står alltså i proportion till Swedbanks dito, särskilt som de i egenskap av storbank med oktroj (rätten att skapa pengar) har lagt fem minuter på att trycka på tangenter, och inte såsom storbankerna låtit folk tro, d v s att ”de lånar ut något som någon annan satt in”. Om Kalmar tingsrätt och KFM inte varit så angelägna att vara Swedbank till lags, och beaktat proportionalitetsprincipen – vilken alltså redan var aktualiserad i sin nya generella och betydligt starkare betydelse sedan 25 juli 2013 – så hade ändå inte Swedbank förlorat något de ägde innan de genererade krediten, utan endast förlorat den förtjänst de räknat med när de genererade krediten.
 
Vi ska då inte heller glömma att de redan håvat in X antal hundratusingar i ränta sedan 1996, liksom att de dessutom och troligen fått in förtjänst genom att sälja säkerheterna i derivatkarusellerna, vilka kom i snurrning vid Lehmankraschen 2008. Två entreprenörer, bestulna på sin egendom i Sydafrika vann sina respektive fall i Johannesburgs högsta domstol just eftersom bankerna inte kunde visa upp handlingarna i original.  Att sälja någon man inte äger är inte lagligt i Sverige heller, och det som binder samman de svenska bankernas kreditgenererande med det sydafrikanska är att båda – och för övrigt alla utom några enstaka – är centralbanksystemet.

 

Swedbank har alltså försett sig ordentligt med både räntor och troligen andra intäkter kopplade till Harstenslycke 1:5 1:8, medan jag och min familj lagt 18 år av kreativitet, stora egna ekonomiska insatser, och hårt fysiskt arbete för att kunna nå målet att 2009 i all blygsamhet kunna leva ett enkelt fortsatt liv som livsstilsentreprenör.

 

Därutöver var egendomen mitt unika och egenskapade hem – en plats där barn och barnbarn kunde ha samlats under mängder av framtida generationer. Ett stenhus av den digniteten står i 500 år, och faktum är att alla dessa generationer är berövade egendomen tills dess att skadeståndet reglerar överträdelserna och jag kan köpa en likvärdig egendom eller genom en beställning av arkitekt, byggmästare och trädgårdsföretag återuppföra en likadan inklusive trädgård. Vad tror ni att det skulle kosta?

 

En liten rundvandring i form av en bildkavalkad kan kanske bilda en uppfattning:

 

Det är därför det blivit så noga att beakta detta med proportionalitetsprincipen – det kan oerhört dyrt för staten att godtyckligt frånta någon sin egendom såsom artikel 17, EKMR explicit uttrycker:

Artikel 17
1. Var och en har rätt att äga egendom, både enskilt och tillsammans med andra.
2. Ingen får godtyckligt fråntas sin egendom.
Både Nybro kommun, Kalmar tingsrätt och KFM har gjort sitt yttersta för att kunna vara Swedbank till lags, såsom framgår här och  här beträffande Kalmar tingsrätt samt här beträffande KFM. Det rimmar dåligt med de artiklar som är knutna just till överträdelser av proportionalitetsprincipen avseende domstolars specifika roll att förhindra detta , d v s art  8:

Artikel 8

 Var och en har rätt till verksam hjälp från sitt lands nationella domstolar mot handlingar som kränker hans eller hennes grundläggande rättigheter enligt lag eller författning.

 

För den nyfikne, tänkte jag bjuda på en liten teaser, och publicera de första sidorna av skadeståndsmålet, vilket innebär introduktionen. Eftersom jag skriver främst för folkbildningens skull så är texten i sin helhet mera resonerande och folklig.

skadeståndsmål_introduktionen

Som jag påpekar i skadeståndsmålet är det dessutom anmärkningsvärt att en pensionerad domare valdes specifikt för tillfället. Kunde det haft att göra med att en pensionerad domare kanske inte är lika uppdaterade avseende det påbjudna förändrade förhållningssättet beträffande proportionalitetsprincipen, vilket inte Enar Johansson kronofogden/ordföranden som höll i klubban, kan lastas för i egenskap av pensionär, medan en anställd dito kan ifrågasättas och anklagas för tjänstefel?
Med dessa små godsaker i folkbildningens namn, önskar jag studenterna i Scola Autenticum en härlig och solig helg…
…i Kärlek, Fred och Skapande frihet! 🙂
<3 C.

Staten tog hennes hus utan att ha rätt till det

Staten tog hennes hus att ha rätt till det – Jim hade alltid betalat skatt, alltid jobbat hårt och gjort rätt för sig. Men så blev han sjuk, säger Julia Rousk om hennes man som gick bort i cancer för två år sedan. För tio år sedan vräktes hon och hennes man från sin villa. Nu har de fått rätt från högsta ort. Europadomstolen slår fast att Sverige har gjort fel.
Staten tog hennes hus att ha rätt till det – Jim hade alltid betalat skatt, alltid jobbat hårt och gjort rätt för sig. Men så blev han sjuk, säger Julia Rousk om hennes man som gick bort i cancer för två år sedan. För tio år sedan vräktes hon och hennes man från sin villa. Nu har de fått rätt från högsta ort. Europadomstolen slår fast att Sverige har gjort fel.

Den svenska statens metoder för skatteindrivning är olagliga. Det slår Europadomstolen fast och fäller Sverige för brott mot de mänskliga rättigheterna. ”Detta är en enorm seger i en mycket tragisk David-mot-Goliat-process. Och det finns tusentals svenskar som har drabbats av samma sak”, säger advokat Jan Thörnhammar som har drivit processen i nio år.

En dag i september 2003 tvångsförsålde Kronofogden Jim Rousks villa i västra Stockholm – för en skuld på 6 721 kronor.

– Jim försökte redan från början förklara att detta var ett övergrepp mot de mänskliga rättigheterna. Men tjänstemännen svarade bara med arrogans. På något sätt känns det som om Jim kan få frid nu … att han vann till slut trots allt.

LÄS MER:
ADVOKATEN: SOM ATT  HÄNGA NÅGON INNAN DEN ÄR DÖMD

Bibliotekarien Julia Rousk, 50, gråter när hon berättar om sin man Jim som aldrig hann uppleva sommarens seger i Europadomstolen. Han dog i cancer för två år sedan. På dödsbädden vädjade han dock till sin hustru om att hon skulle fortsätta att driva processen i Europadomstolen.

– Jim hade alltid betalat skatt, alltid jobbat hårt och gjort rätt för sig. Men så blev han sjuk.

Jim Rousk var IT-konsult och företagare. I början av 2000-talet hade han fått medicinering mot högt blodtryck och gick in i en depression som gjorde att han missade att lämna in en preliminär inkomstdeklaration. Skatteverket valde att skönsmässigt taxera upp honom med cirka 250 000 kronor.

– Som så många andra i den generationen så trodde Jim på Sverige och det svenska systemet. Han överklagade och trodde att allting skulle reda ut sig men det slutade med att staten trakasserade en sjuk människa, säger Julia Rousk.

Skatteverket skickade sin skuld vidare till Kronofogden som beslutade att utmäta Jim Rousks villa. Beslutet skickades med vanlig post och eftersom paret var bortresta så fick de inte beskedet i tid.

I sista stund ansökte Jim Rousk om anstånd i frågan om skatteskuld. Skatteverket slarvade dock bort hans ansökan – vilket han senare kunde bevisa med hjälp av ett sparat faxkvitto.

– Det var fruktansvärt hemskt! De skulle komma och ta vårt hem -trots att skatteskulden inte var utredd och de bara slarvade bort hans ansökan.

När tvångsförsäljningen närmade sig lämnade han in en ny ansökan och begärde att den skulle hanteras omedelbart. Den 3 september 2003 fick han besked om att Skatteverket hade gett honom anstånd med att betala men samma dag såldes villan på exekutiv auktion. Kronofogden hade inte fått beskedet och motiverade senare försäljningen med att det också fanns en skuld till kommunen på 6 721 kronor.

– Vi stod plötsligt på bar backe. De bar ut våra möbler, sågade sönder vår dubbelsäng eftersom de sa att de inte fick ner den från övervåningen. Vår katt hamnade på katthem och när vi frågade vart vi skulle ta vägen sa de att vi kunde uppsöka något vandrarhem.

– Vi fick inte heller pengarna från husförsäljningen så att vi kunde köpa en ny bostad. Man hänvisade till att domen inte hade vunnit laga kraft. Pengarna kom först i januari 2004. Men att avhysa oss innan domen hade vunnit laga kraft var tydligen helt okej.

Knappt tio år senare föll den enhälliga domen i Europadomstolen. Den svenska staten fälls för att ha kränkt rätten till både egendomsskyddet och privat- och familjeliv. Staten ska också betala skadestånd på 800 000 kronor till Julia Rousk – varav 150 000 kronor för själva kränkningen vilket är det maxbelopp som kan dömas ut.

Det här inlägget postades i Egna domstolsprocesser, Harstenslycke, Juridik, Korruption, Penningsystemet, Scola Autenticum. Bokmärk permalänken.

Kommentarer inaktiverade.