Om statliga överträdelser reflekterar Carl Norberg idag…

…och det kan ju vara passande att reblogga hans inlägg med anledning av författandet av mina skadeståndskrav med anledning av proposition 2017/18:7  Skadestånd och Europakonventionen. Sist i inlägget hittar du Palanthirs inlägg i fulltext, och nedan en välformulerad teaser:

…//…de flesta människor föredrar att leva i ett tillstånd av förnekelse, där de till exempel vill tro att regeringen i princip älskar dem, vet vad som är bäst för dem och strävar efter att skydda och ge dem lycka och välfärd. Människor vill tro att eftersom de har bemödat sig om att lägga trettio minuter vart fjärde år på att rösta, så skapar detta någon form av verklig lojalitet mot dem själva från den styrande maktens sida, trots att makt faktiskt betyder – kraft att bryta motstånd. Människor kan – vill – bara inte föreställa sig att de själva skall utsättas för makten, att de själva utgör motståndet, trots att de faktiskt ser otaliga exempel på just detta varje dag… herregud, de lever ju i en demokrati. Det har vi ju alla fått lära oss.

Det börjar så smått gå upp för folk att i ett materialistiskt system så är det de som kontrollerar pengarna som har den reella makten. Det innebär par definition att det folk röstar på vart fjärde år – oavsett vilket parti de väljer – är en röst på centralbanksystemet.

Det enda vettiga att göra – för demokratiutvecklingen – är därför att sluta betala lån och låta bli att rösta. Bolaget KRONOFOGDEMYNDIGHETEN skulle förstås implodera, och tingsrätterna skulle få fullt upp med att undersöka om bankerna har kvar säkerheterna i original. Om de inte har det – efter att ha sålt dem i derivatkaruseller efter Lehmankraschen 2008 – så har de ingen rätt att sälja människors egendomar exekutivt eftersom de redan sålt säkerheterna. Inte ens en bank borde kunna tillåtas att sälja samma egendom mer än en gång ens i den beredvilligaste av stater.

Det de däremot tillåter sig är att likställa sin egen insats att trycka på några tangenter för att generera krediterna, medan människor ofta lägger eoner av tid och engagemang på sina hem. Det finns en lag mot oproportionerliga jämförelser och klubbslag för sådana arrangemang, vilken kallas just proportionalitetsprincipen. Den regleras bl a genom 8§ polislagen och 24kap i rättegångsbalken RB. Så här svarar Lawline en frågeställare, citat, mina fetningar:

Behovs- och proportionalitetsprincipen

2007-02-18 i PROCESSRÄTT
FRÅGA
Hej Jag undrar vad proportionalitets- och behovsprinciperna är. Jag har letat och letat men hittar inget.
SVAR
De principer du nämner är principer som skall prägla statsmaktens maktutövning, och gäller vid myndighetsingripanden av olika slag. Man brukar tala om behovs- och proportionalitetsprincipen vid straffprocessuella tvångsingripanden, såsom häktning, anmälningsskyldighet hos myndighet, etc.Behovsprincipens innebörd är att myndigheter endast får använda tvång och tvångsmedel om det behövs för att lösa en uppgift. Tvånget skall också vara verkningsfullt, det vill säga att syftet med tvångsingripandet uppnås. Behovsprincipen anses vidare ge uttryck för att myndigheterna vid användandet av tvångsmedel skall välja det minst ingripande alternativet för att lösa uppgiften. Det är alltså förenligt med behovsprincipen att ålägga någon anmälningsskyldighet hos polisen i stället för att häkta vederbörande, om samma resultat kan uppnås med bägge alternativen.Behovsprincipen är i viss mån lagstadgad, exempelvis i 8 § polislagen och rättegångsbalken (RB) 28 kap 14 §, men anses vara en allmänt gällande princip.Proportionalitetsprincipen liknar behovsprincipen, men här fokuserar man på de negativa konsekvenser för den enskilde ett tvångsingripande medför. Den skada som exempelvis ett ingripande åsamkar den enskilde måste stå i någon sorts proportion till vad man kan vinna med ingripandet. Även vid lagstiftning använder man sig av proportionalitetsbedömningar. Skall man inskränka exempelvis en rättighet genom lag krävs sålunda att syftet med inskränkningen står i proportion till dess skadeverkningar. Proportionalitetsprincipen återfinns i exempelvis rättegångsbalkens kapitel om tvångsmedel (24-28 kap, http://www.lagen.nu/1942:740) och nämnda 8 § polislagen (här). Även regeringsformen 2 kap 12 § (http://www.lagen.nu/1974:152) och ett flertal artiklar i europakonventionen (exempelvis art 3, 5 och 8, här) anses ge uttryck för proportionalitetsprincipen. Vänligen,
Mårten Andersson

 
Lawlines Mårten Andersson referererar ju i slutet till just artiklar i Europakonventionen, vilka alltså den 1 april blir förankrade i svensk lagstiftning även författningsmässigt. Tidigare (sedan 1996, och förstärkt sedan 2010) har förankringen funnits i grundlagen. Genom att EKMR är ett lagprövningssystem, är domstolar och förvaltning ålagda att lagpröva – alltså jämföra nationella lagar med EKMR. Om en tjänsteman underlåter sig att vidta denna obligatoriska lagprövning har vederbörande agerat rättsvidrigt. I mitt skadeståndsärende har ALLA aktörer agerat rättsvidrigt!Svaret på Carl Norbergs indirekta fråga, vilken han själv för övrigt mycket väl känner till, är att endast ett penningsystem som tjänar folket kan vara tillåtet i en rättsstat, och endast en demokrati som kringgår de självberikande politikerna – den nya adeln – kan vara tillåtet i en rättsstat, d v s direkt demokrati där enskilda medborgare röstar på sakfrågor på olika nivåer via sin dator.

När de ockulta inflytandena (läs frimurarna) i domstolar och förvaltning har sparkats ut och Sanningsparadigmet framträder allt klarare medan Illusionssystemet försvinner i historiens dimma, kommer vi att ha en rättsstat istället för en maktstat.För att uppnå det, måste vi vända skeppet 180 grader och därmed återta folkets makt såsom den beskrivs i grundlagen Regeringsformen. Genom att grundlagen med dess lagprövningsobligatorium ignoreras av domstolar och förvaltningar, kan vi ju konstatera att folketes demokrati har kapats och med magiska ord och dolda förehavanden, har förvandlats till en illusion.Med förhoppningar om en lärorik folkbildningsdag…

…i Kärlek, Fred och Skapande Frihet!

<3 C.

———————————————————————————————————

Ohållbart Status Quo

Den nuvarande situationen är inte bara en bedrägeri. Det är kanske den yttre gränsen, det ultimata uttrycket för människors förmåga att gripa efter halmstrån och hoppas att rida på det till stjärnorna … en indikation på den oändliga okunskapen hos människorna om sig själva.

Detta är inte en lätt uppgift att ta sig an för någon människa, eftersom de flesta människor föredrar att leva i ett tillstånd av förnekelse, där de till exempel vill tro att regeringen i princip älskar dem, vet vad som är bäst för dem och strävar efter att skydda och ge dem lycka och välfärd. Människor vill tro att eftersom de har bemödat sig om att lägga trettio minuter vart fjärde år på att rösta, så skapar detta någon form av verklig lojalitet mot dem själva från den styrande maktens sida, trots att makt faktiskt betyder – kraft att bryta motstånd. Människor kan – vill – bara inte föreställa sig att de själva skall utsättas för makten, att de själva utgör motståndet, trots att de faktiskt ser otaliga exempel på just detta varje dag… herregud, de lever ju i en demokrati. Det har vi ju alla fått lära oss.

Att ingen av oss har i verkligheten någonsin varit ens i närheten av att leva i någonting som rätteligen skulle ha kunnat kallas för demokrati i förhållande till vad vi ofta har uppfattat att begreppet innebär, det är fortfarande bara ett obehaglig frö till en misstanke i den breda allmänhetens medvetande. Inte så många vill erkänna att de är totalt grundlurade. Kejsarens nya kläder på steroider. Men fröet har ändå börjat gro, på grund av det omgivande klimatet.

Den breda allmänheten kommer dock inte ännu att erkänna att hela systemet nu har blivit öppet korrupt och inte bara i det dolda, vilket nu helt uppenbart innebär att de bara bryr sig om att bevara sig själva. Det skulle nämligen annars innebära att människor skulle behöva göra ett livslångt byggande av trosföreställningar till ingenting och många är helt enkelt för psykologiskt svaga för att våga göra något sådant. De vill helt enkelt inte ännu ställas inför möjligheten att deras hela värld har baserats på lögner och att deras liv inte är och heller aldrig har varit deras i någon egentlig mening. Processen tar tid, men den är igång och den går inte att stoppa.

Festmissiv med farlig dramatik höjer som bekant reaktionstemperaturen och ökar på utvecklingshastigheten i det allmänna medvetna medvetandet, men det är på både gott och ont givetvis, så mitt i all eskalerande geopolitisk dramatik, så måste människor nu börja att betrakta sina egna känslogrundande värderingar, antingen frivilligt eller beroende på yttre tvingande omständigheter, eftersom status quo inte längre håller som beskrivning av den uppfattade verkligheten.

28168788_10213581546187813_6164262091991868776_n.jpg

Det här inlägget postades i Bloggtips, Egna domstolsprocesser, Juridik, Korruption, Paradigmskiftet, Penningsystemet, Samhällsförtryck, Samhällsutveckling. Bokmärk permalänken.

Kommentarer inaktiverade.