Det är enkelt att bedöma syftet med en idé…

…genom att avslöja vem som tjänar på den. ”Cui Bono?” på latin.  Vilka tjänar på det föreliggande systemet är då en avgörande fråga, och via New Scientist fick vi för några år sedan svart på vitt –  1% av världens befolkning tjänar på de andra 99% arbete. Samt på detta arbetes uttömning av naturresurser. Peak everything som man brukar säga sammanfattande. Anders Limes inlägg om Komplexitet är synnerligen belysande!

(Jag vill här flika in en allmän rekommendation att läsa Limes inlägg som är mycket välunderbyggda och pedagogiska. Du hittar en fast länk dit till höger!)

Företag och de människor som är verksamma däri är redskap och verktyg i processen att omfördela resurser från fattiga till de rikaste genom att skyffla tillgångar uppåt i hierarkin. Genom att skapa skulder blir bankerna systemets viktigaste kugghjul – förutsättningen för ökad exponentiell tillväxt genom konsumtion. Visserligen kan inte bankerna skapa skulderna utan att det finns en efterfrågan på krediter, men när ett helt samhälle och dess individer ständigt tillförsäkras att föreliggande system kommer att bestå, t ex genom att man kopplar kommande pensioner till det, så lär sig människor att känna tilltro till det. När lönearbetena decimeras – nu även tjänstemännens arbeten som vi kunnat se på senare tid – så minskar den allmänna förmågan att ”betala tillbaka” sina bolån till bankerna. Eftersom bankerna inte lånat ut något som de annars skulle haft kvar i sina bankvalv, så innebär exekutiva auktioner och tvångsförsäljningar rena rama förtjänsten för bankerna – så länge de kan få ut ca 3% av den aktuella skulden. Det är nämligen så mycket som banken behöver för att skapa en skuld på vilket som helst belopp. Läs mer på  Lincolns eller Anders Limes blogg om detta. Begrunda och häpna över genialiteten! När bankernas exklusiva smörjmedel dock sinar så skär motorn ihop och vi närmar oss därför ”Peak parasite” (Lincolns begrepp).

Mitt eget perspektiv är framför allt samhällets ignorans – den bristande kunskapsmassan. Vi utbildar människor till lönearbeten istället för att bilda människor. Det visar sig genom enfaldiga ”experter” och ”analytiker”. Deras enperspektivistiska syn på ett fenomen har uppmärksammats även av vetenskapen som via forskare i Stanford insett att det är brist på bildning inom humaniora som är problemet. Den australiska ekonomiprofessorn David Throsby menar via Svd att en ”kreativ kärna” är förutsättning för utveckling och överlevnad:

När idéerna från den kulturella kärnan sprider sig är det något som hela samhället vinner på. Inte ens de mest hårdföra liberala ekonomer skulle förmodligen argumentera emot att offentligt stöd till grundskolor ger en fördel för landet. Om man kan övertyga dem om det, kan man säga detsamma om kulturella aktiviteter.

Enfalden tar sig även uttryck i samhällsinstitutionerna genom att dessa fortfarande tror att vi blir feta av fett – att jämföra med naturfolktro som anser att man blir stark av att äta ett lejon! 🙂 Vidare har staten och institutionerna sålt sin själ till djävulen genom att tillåta bekämpningsmedel, dioxiner och allsköns kemikalier i mat och inredningsmaterial. Trots att det är bevisat via professor Lars Lind vid Uppsala universitet att det gör oss åderförkalkade och utsatta för ökade strokerisker. De flesta har ingen aning om vad samhället utsätter oss för!

Försäkringskassan använder numera också hotet att ”du får se upp så du inte hamnar mellan stolarna”, vilket innebär en genial skuldförskjutning från stat till individ. Tidigare var ju en sådan situation ett exempel på en misslyckad handläggning från myndigheten – idag individens problem således. Inte konstigt att sjuka människor tar livet av sig i vanmakt! Varför berättar inte medierna om sådana allt mer vanliga självmord kan man ju fråga sig? Även här kan Anders Limes bidra med insikter via tre inlägg om propaganda; del 1, del 2, del 3.  Bland det bästa jag någonsin läst!

Den som inte upplevt förtrycket personligen har säkert svårt att föreställa sig det – och det är därför väsentligt att vi frigör människan ifrån det genom att inte tillåta att enfaldiga människor har makt att kontrollera andra, och därför måste vi tänka  utomparadigmatiskt – utifrån en annan värdegrund i enlighet med Donella Meadows systemteori:

En lösning inomparadigmatiskt är att förändra förtryckarmyndigheternas lagstiftning , vilket är den väg politiker (som också förstås är inomparadigmatiska fenomen) alltid väljer. Den Autentopiska lösningen är alltså att inte tillåta förtrycket genom att istället införa en medborgarlön så att folk kan välja själva om de är sjuka eller inte utan att krusa enfaldiga husläkare och ”överläkare” – vilka jag haft det tveksamma nöjet att stifta bekantskap med!

Det kommer i vilket fall som helst ändå inte att finnas lönearbeten till alla. Jobblinjepiskan har redan kroknat trots Landsfaderns ihärdiga försök att skuldförskjuta problematiken från stat till individ. Vi kommer av ekonomiska skäl (sinande skatteströmmar) ändå inte att ha råd att betala dessa mellanhänder i hierarkierna – som för övrigt måste vara obildade för att över huvudtaget orka jobba aktivt med att stödja förtrycket utan att bli djupt deprimerade! Det är inte konstigt att kontoren försvinner från lokalsamhällena – som schackspelets bönder sitter handläggarna i korsdraget för att skydda sina kungar och drottningar. Kanske måste man till och med  ”offra” en och annan bonde (husläkare, ”överläkare”, handläggare här och där) för att synliggöra problematiken med den systemsmörjande enfalden – ”peak ignorance”? Vi har faktiskt inte längre råd med den!

Som på beställning dök  det just upp en artikel på Svd om Lundaprofessorn Mats Alvessons nya begrepp ”Funktionell dumhet”:

Forskarna har kommit fram till kortsiktig konsensus och frånvaro av oroväckande frågor kan bidra till harmoni och ökad produktivitet i ett företag.

– Den är ett dubbeleggat svärd. Funktionell för att den gör att folk entusiastiskt koncentrerar sig på uppgiften. Dum för att den kan medföra risker och problem när folk inte kritiskt frågar sig vad man själv och organisationen egentligen håller på med, säger Mats Alvesson i ett pressmeddelande och konstaterar att fel använd, för utbredd eller under för lång period kan samma dumhet bli organisationens fall.

Om teorin är tillämpbar på företag, så torde den vara desto mer utbredd bland politiker och statliga institutioner som Af, Fsk, socialens försörjningstödsenheter, hos receptblocksviftande husläkare osv! 🙂

Sammanflätat och komplext tuggar det resursutarmande, det giriga och ignoranta systemet vidare – lite mera gnisslande för varje dag som går:

Syftet med idétexten om det filosofiska systemet Autentopia är alltså att få människor att vakna, så att vi underifrån kan riva det gamla materialistiska och hierarkiska systemet och bygga ett nytt. Ett nytt världssystem är således det Autentopiska målet – och det kan ju låta övermaga och hybriskt, men självklart är idétexten bara en pusselbit i den omfattande rörelse via föreningar, bloggar osv  som pågår överallt runt om oss. Och den fråga man måste ställa sig för att bedöma syftet med en idé är återigen – vem tjänar på den?

Rent logiskt borde det ju vara så att om 1% tjänar på föreliggande system på bekostnad av 99% av en världsbefolkning, så skulle 99% tjäna på ett Autentopiskt system på bekostnad av 1% av en världsbefolkning – och med tanke på tidigare privilegier så har dessa säkert råd med ett litet ekonomiskt avbräck!? 😉

Vad är då skillnaden mellan systemen? Jag har inte skrivit så mycket text om detta tidigare, utan bara radat upp dem begreppsligen:

Överskottssystemet                                                  Autentopia

Materialism                                                                       Idealism

Maskinism (rationalitet)                                               Humanism (djur & natur inkl.)

Girighet, parasitism                                                        Rättvist penningsystem

Kortsiktig lönsamhet                                                      Långsiktig mening

Hierarkism                                                                         Självorganisering

Representativ demokrati                                               Direkt demokrati

Myndighetsexpansion                                                    Myndighetskontraktion

Konsumism                                                                         Kreativitet

Individualism                                                                    Individualitet

Enfaldig förslagenhet                                                      Mångperspektivistisk intelligens

Förpuppning                                                                       Social gemenskap

Rovdjursmentalitet                                                          Empati

Utanförskapsretorik                                                          Medborgarlön

I inläggen framöver tänkte jag utveckla varje dikotomi – och förhoppningsvis kommer några att då ställa sig frågan: Hur har vi kunnat understödja ett så värdelöst system som det vi har – så länge?  För aldrig har väl så många haft så få att anklaga för så mycket…

Förordet till Autentopia – 2061 hittar du nedan om det finns tid och lust. Här i  Nybro skiner solen så vackert att det vore snudd på kriminellt att inte utnyttja tillfället till en lång söndagspromenad! 🙂

Förord till Autentopia – 2061

Introduction to Authentopia – 2061

Det här inlägget postades i Autentopia - idé och berättelse, Den symptomatiska enfalden, Direkt demokrati & Medborgarlön, Empati & Humanism, Filosofi, Hierarkiernas och mellanhändernas död, Kreativitet, Miljögifter, Paradigmskiftet, Samhällsförtryck, Samhällsgenererad ohälsa, Samhällsutveckling, Svensk politik, Vetenskap. Bokmärk permalänken.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *