Bloggrannen Lincoln gör ett uppehåll…

…med sin blogg ”Ett nytt penningssystem”, och Autentopia tackar hjärtligast för lång och trogen gärning – särskilt för det belysande begreppet ”Peak Parasite” som avhandlas i detta inlägg. Begreppet Peak Parasite fick mig att fundera på vilken peak som motsvaras av det jag skriver om i Autentopia, och det är förstås Peak Ignorans – samhällets och dess lakejers enfald i politiken och i myndighetsutövningen! Funderingarna genererade följande syntes tillsammans med naturresursernas peak; ”Peak everything”:

Det är begripligt att man som ihärdig och under lång tid outtröttlig sanningsspridare, väljer att fokusera på något annat. Lincolns senaste inlägg är sammanfattande – två videoanimeringar som förklarar penningsystemet samt flera länkar till belysande inlägg. Läs! 🙂 Jag erkänner gärna att jag uppfattade Lincolns texter och budskap som extrema och provocerande när jag började mina självstudier i ekonomi efter det att jag skrivit det första utkastet till texten om Autentopia i april 2010. Det har alltså tagit några år att bearbeta informationen. Idag uppfattas sanningen om penningssystemet som allt mindre provocerande, både traditionell media och mängder av youtubeinlägg belyser problemet ur olika perspektiv. En kommentator bidrog t ex med en länk till White TV – som drivs av en EU-jurist vid namn Henning Witte som varit verksam i 20-talet år. Nedan hittar du en video som speglar Wittes syn på penningssystemet:

Extra intressant är att Witte provocerar penningssystemet å det grövsta genom att ifrågasätta bankers rätt att kräva att skulder betalas – eftersom banker inte ”lånar ut” något de har, utan bara skapar skulder ur tomma luften – och som sedan kan omvandlas till reda pengar genom expropriation. Enligt Wittes yttrande i målet mot SEB finns det sju olika sätt att expropriera kapital som sedan skyfflas högre upp i hierarkin:

Expropriation på sju nivåer som berikar toppen av bankpyramiden. 

Privatbankernas privilegium att producera pengar utan motprestation, ur tomma intet, skapar en orättvis obalans i samhället.
Få har klart för sig att vårt penningsystem medför en omfördelning av tillgångar
från allmänheten till ett fåtal i toppen av pyramiden. Vi har hela tiden en stor
omfördelning av värden i samhället från vanliga människor till de rika som blir superrika.
Vid närmare kontroll kan sju olika nivåer av dold expropriation urskiljas.

De första fyra exproprieringsnivåer förekommer hela tiden i ett samhälle där  Fiat Money är tillåtet. De tre sista nivåerna uppdagas först när den stora krisen är ett faktum. De sju nivåerna förklaras nedan:

I – Omfördelning av varor

När banken lånar ut 1 000 000 kr till köpet av ett hus så består minst 900 000 kr av pengar som banken skaffat fram ur tomma intet tack vare sin så kallade oktroj (5 milj. EUR), sin banklicens. Banken har inte arbetat för pengarna (bortsett från litet administrativt arbete som bankerna brukar extradebitera) och pengarna är inte uppbackade av arbete, guld eller andra värden (utan tvärt om av en skuld). Låntagaren däremot har slitit hårt för att kunna betala kontantinsatsen, räntorna och eventuella amorteringar. Om det nu blir ekonomisk kris för att bankerna har blåst upp penningmängden utan hänsyn till samhället, eller att låntagaren av andra skäl inte kan betala räntorna, så har banken genom pantsättning av huset rätt att roffa åt sig låntagarens hus utan att själv ha jobbat eller på annat sätt bidragit med nytta för allmänheten. Vips, så sker en värdeöverflyttning från gemena man till banken. Detsamma gäller för alla andra produkter som köpts med lånade pengar. Eftersom banken enbart lånat ut bluffpengar så har de gjort en mycket bra affär på låntagarnas bekostnad.

Det var lite knepigt att kopiera över hela citaten om samtliga sju exproprieringsmetoder, så läs de övriga via länken ovan. Ärendet har ett flertal dokument kopplade till sig som är mycket intressanta – bl a ett från Stefan Ingves som svar på Wittes förfrågan om det verkligen är så att banker kan skapa skulder ur tomma intet. Här hittar du de samlade dokumenten kring ärendet.

Witte menar även att det är domstolarna som måste sätta stopp för Fractional Reserve Banking, eftersom politikerna inte kommer att göra det. Bloggaren Farfar föreslog i en kommentar till ett inlägg i ett Nytt penningssystem, att enda sättet att dra undan systemets stöttor vore att starta ett enfrågeparti med utgångspunkt i just penningssystemet – eftersom det skulle dra med sig alla andra orättvisefrågor samtidigt. Jag håller med – det är nog lättare att starta ett penningssystemsparti än att påverka de systeminsyltade domstolarna! Lincoln som kan detta på sina fem fingrar är tyvärr inte intresserad, men kanske skulle Witte kunna vara en kandidat?

Bankerna kan alltså genom systemet lägga under sig kapital som är en ren bonus för bankerna  och genom att avskaffa kontanterna behöver de inte själva betala sina skulder till kontohavare. Att plocka  ut sina kontanter är enda sättet för medborgare att ha kontroll, men när allt färre varor och tjänster kan betalas kontant, så låses medborgarna till parasitsystemet.

Det som är lite märkligt är att jag intuitivt visste (och också skrev i första utkastet till texten om Autentopia), att en massiv skuldavskrivning måste till för att räta upp balansen – och detta i sin tur för att jag insåg vidden av systemhaveriets effekter gällande arbetslösheten. Idag börjar till och med ”experterna” och ”analytikerna” inse att det vi sett hittills bara är toppen på ett isberg.

Trots mitt lika ihärdiga argumenterande för behovet av ett nytt världssystem med anledning det nu urartande, så lämnade jag just penningssystemet därhän eftersom man i Autentopia 2061 inte längre intresserar sig för den materiella kakans ensidiga perspektiv som fjärmar människor från varandra till förmån för individualism – ”bara jag får”. Pengar har i Autentopia bara en servicefunktion för människors utveckling. Det filosofiska systemet Autentopia är istället genomsyrat av individualitet, vilket istället leder fram till ett investerande förhållningssätt människor emellan – ”det jag har vill jag också att andra ska få”.   Carl Gustav Jung menade att motsatserna förstärker varandra istället för att ta ut varandra och Jung är portalfiguren i det Autentopiska samhället . Klistrar in några rader från ett tidigare blogginlägg som förtydligar:

Självreflektion måste bli en naturlig aktivitet i människors vardag – att empatiskt kunna se ur andra människors perspektiv är grundläggande i ett nytt världssystem. I Autentopia är självreflektionen en grundbult tillsammans med metakognitionen, d v s att lära sig se sitt egna tänkande. Detta är de två beteenden som tillsammans med fyra teorier bygger det Autentopiska samhället. De fyra teorierna är Howard Gardners teori om multipla intelligenser, Kohlbergsmoralutvecklingsteori, Viktor E Frankls logoteori om mening samt Carl Gustav Jungs teorier om individuationsprocessen och om det gudomliga både/och, d v s att motsatser inte tar ut varandra utan istället förstärker varandra. Bland annat menade Ingemar Bergman att ”den som planerar noga är fri att improvisera”, och i Autentopia bygger på tanken att när människor bejakas i sina individualitet mot sitt självförverkligande, blir hon också mer benägen att värna sin nästa.  För oss som vet att denna teori är sann är inte Autentopia särskilt utopisk – det är snarare det föreliggande världssystemet med sin girighet och rovdjursmentalitet som är världsfrånvänt och ohållbart!

Jag kan liksom Lincoln känna att det kan vara dags för ett längre uppehåll – allt som jag har tänkt skriva har jag redan skrivit avigt och rätt sedan hösten 2010. Kanske borde jag istället blogga på engelska eftersom bloggen framför allt besöks av läsare från bl a USA, England, Israel, Ukraina, och flera asiatiska länder. Kanske läge för det under mitt sommarlov…

Förhoppningsvis knyter i vilket fall om helst min ”peaksyntes” ovan  samman systemets problematik i en belysande illustration som kan sätta igång reflektioner och surfmotivationen mot en större kunskaps- och insiktsmassa.  Det är kanske dags att klura på ett längre syntetiserande inlägg som binder samman det föreliggande systemet med Autentopia. Det jag kanske borde ägna mig åt – medan mitt lönearbete på deltid stjäl hjärnkraft – är istället att redigera texten om det filosofiska systemet Autentopia så att även vägen mellan de båda systemen beskrivs på ett tydligt sätt. Jag har också tänkt att komma igång med weekendkurser i trädgårdsdesign framåt våren, vilket förhoppningsvis kan ersätta lönearbetet inom en inte alltför avlägsen framtid. En fin befintlig trädgård och en spännande kurslokal tillsammans med relevant utbildning torde vara en bra start! 🙂

 

Textutkastet är än så länge snarast en analys av det samhällsförtryck som enfalden möjliggör – självupplevd tyvärr – och som Autentopierna skrattar åt så de tjuter.  Utgångspunkten och målet är välbeskrivna i utkastet, medan mellantiden är styvmoderligt behandlad. Det autentiska paradigmet 2061 är diametralt annorlunda som man kan förstår via  förordet till idétexten nedan ifall man har en stund över.  Jag tänker lägga ut texten för gratis nedladdning den 1/1 2016 – som en replik på Thomas Mores Utopia från 1516.

Ha en fin söndagskväll och vecka! 🙂

Förord till Autentopia – 2061

Introduction to Authentopia – 2061

 

Det här inlägget postades i Autentopia - idé och berättelse, De fyra Autentopiska hörnstensteorierna, De två Autentopiska centrala förhållningssätten, Den symptomatiska enfalden, Empati & Humanism, Förutsägelser/synteser, Samhällsförtryck, Samhällsutveckling, Skuldavskrivning. Bokmärk permalänken.

Kommentera