Italien nästa…

…nation till lånebåset läste vi igår på di.se, och kommentatorerna föreslog klämkäckt nya bokstavskombinationer för att beskriva problemets utbredning. Många tyckte att det numera räckte med två bokstäver, d v s E och U. Det tycks finnas ett slags konsensus om att enda sättet att lösa problemet är att splittra valutaunionen så att respektive nation kan devalvera sin valuta för att slippa vara upphängda på Tyskland i en hopplös situation.

En kommentator, Carl Norberg, väljer att skriva om bankernas ändhållplats och gör en intressant jämförelse med Tolkiens Sagan om ringen:

16. Ringar på vattnet

En saga om det mänskliga själslivet och dess ofullkomlighet, som belyser hur insikter om hur tingens värde skapar konflikter individer emellan, detta i form av uttryckta habegär, beskriver detta som en metafor av en saga.

År 1931, så hette den virtuelle diktatorn av finansvärlden, Montague Normand Ring(BOE)

One Ring to rule them all, one Ring to find them.
One Ring to bring them all, and in the darkness bind them.

Detta är den för många så välbekanta versraden som beskriver hur den symboliska Ringen har sin strukturella maktbas uppbyggd, den är inte av en slump densamma som den som J.R.R. Tolkien beskriver i trilogin Sagan om Ringen. Dessa ringar inom ringar inom ringen, är det system av ringar som kolonialväldes skapare som Cecil Rhodes kallade för rundabordkonferenser

Denna saga beskriver alltså metaforiskt banksystemet med IMF (International monetary found) och BIS (Bank of international settlements), med nationella centralbankerna som mellanled, och de regionala bankerna som yttersta verkställande enhet gentemot befolkningen. Rings within Rings within Ring

De mörka ryttarna, alltså G7 Centralbanker, har nu alltså ridit ut för att vidmakthålla ringen av skuld genom olika finansiella nödåtgärder för att genom dessa kunna hålla världen kvar i sin skuldsättning, eller omskrivet till att det privata banksystemet skall kunna behålla sina skuldtillgodohavanden mot det allmänna och menigheten

Den verkliga nutida gruppen som utgör dessa sagans mörka ryttare som även i huvudsak är, Coalition for Business Finance Reform, grundades alltså av exakt desamma internationella storbanker – Goldman Sachs, J.P. Morgan Chase, Barclays, Morgan Stanley, Credit Suisse, Deutsche Bank och Citigroup – i ett som det inom kort skall visa sig uppenbart infamt försök att göra så att den finansiella derivatmarknaden, likt en Zombie, skall kunna resa sig ur graven och än en gång fortsätta att dominera världen.

I synnerhet så vill de nu skydda den vildaste formen av spekulation, alltså det som de egentligen upplever som mest systemhotande vilket för övrigt torde vara det mest galna finansiella påfund som någonsin existerat, over-the-counter-derivat- och kreditderivatmarknader för CDS.

Detta innebär att dessa centralbanker utgör lymforna i blodomloppet till hjärtat av det nätverk av centralbanker som dominerar det globala finanssystemet, alltså banker som Bank of England, Europeiska Centralbanken och Federal Reserve, IMF och BIS, vilka i grund och botten idag alltså är desamma institutioner som verkar under statliga myndigheters flagg, men vilka i själva verket uteslutande främst agerar i sitt eget oligarkiska finansiella nyttointresse.

”There should only be one source of money; one fountainhead from which flows the nation”s blood to vitalize commerce and industry, ensure economic equity and justice and safeguard the welfare of the people. . . . In other words, it has always been and still is our contention that the prerogative of creating and issuing the money of the nation should be restored to the state.” ( [Tolkien, writing in ”Candour” magazine] August 3/10, 1956, page 48)

Dessa mörka ryttare kommer nu som syntes i fallet med Grekland, att dammsuga den internationella kreditmarknaden i sin jakt på nya skuldsättningar som kan hålla liv i detta skuldsättningsspel istället för att haverera de tidigare bildade skulderna som har blivit för dyra, detta genom att politiskt verka för ett ökat statligt stödjande för banker i sin oundvikliga ritt mot sin egen ovillkorliga undergång, denna undergång är lika säkerställd som att det inte går att låna sig ur en skuldkris.

Att därför banksystemet kommer att gå under, beror på ursprungligen pådet mycket enkla förhållandet att biologiska människor vill leva, det kan de göra utan organisatoriska banker medan inga organisatoriska banker kan finnas utan människor.
Carl Norberg

Personligen tror jag inte att hela systemet kraschar till den grad att vi kommer att åka till stormarknaden ena dagen, för att dagen efter åka till torget och byta en kofta mot en påse morötter, och det är inte heller det jag skriver i Autentopia. Jag har istället beskrivit börsens nedgång, som en följd av den förestående handelskollapsen, som en serie nedgångar som aldrig återgår till utgångläget, d v s en kontinuerlig recession. När exportmarknaderna tynar kommer per automatik en arbetslöshetsvåg av tsunamidignitet att utlösas och i det läget kan vem som helst se framför sig den negativa spiral som uppstår och som orsakar ett fokus på överlevnadsprodukter och mediekonsumtion. Det sistnämnda med anledning av att nöjen måste begränsas till hemmen (nätbutiker, underhållning osv), vilket också kommer att bryta den pågående förpuppningen. Folk kommer att börja umgås igen! Jag ritade en graf som finns i texten (dock finns det avsnittet inte med bland kapitelutdragen på hemsidan):

Jag tänker mig alltså att intresset för att upprätthålla börshandel minskar med tiden för att upphöra allt eftersom ”depressionen” framskrider. Citationstecknen har jag använt för att ordet depression bara är användbart i det kapitalistiska systemet. I takt med att systemet ersätts med ett annat (i Autentopia av ett autentiskt) med miljö- och klimatsituationen som förutsättning, uppfattar människor allt mindre att vi befinner oss i en systemdepression, istället ser man det som en framgång att ha insett hur överlägset det nya systemet är eftersom det innebär total frihet för alla individer, inte bara för de få.

Häromdagen gjorde jag en (kanske) intressant iaktagelse. Jag brukar bara kolla börsindikatorerna för dagen eller kanske en månad som mest (har inte heller några personliga ekonomiska  intressen där), men fick för mig att kolla över fem år, och började därför fundera på om det kanske kommer att utkristallisera sig ett Autentopianskt mönster i framtiden. Så här ser indikatorn ut (di.se):

Som det ser ut nu i  så får man väl ändå säga att en ordentlig nedgång är att vänta, så varför inte? Vad kommer att hända med bankerna då? Kommer de att dö ut som Carl Norberg föreslår?

Personligen tror jag, och har förstås skrivit om det i Autentopia texten, att vi kommer att få se en anpassning av lönsamhetsbegreppet från kapitalackumulation till överlevnadspotentialer, en fysisk anpassning genom total omorganisation när det gäller alla institutioner. Med internetportaler som idag, inga fysiska kontor alls, utan enbart personliga rådgivare. Jag tror att kapital kommer att fonderas, medan bankmän/kvinnor kommer att starta eget och driva rådgivande verksamhet i samarbete med fonderna. Kanske kommer vissa att jobba i team för större verksamheter, men man kommer inte att vara anställd av fonderna. Man kommer att jobba med de domäner man har kompetens för och ägna sig åt enbart uppsökande verksamhet där kommunikation och relation verkligen är avgörande, inte bara tomma begrepp som idag. Den som är skicklig kommer förstås att tjäna gott med pengar, medan den som inte klarar av sitt arbete i sitt företag  inte behöver ha det kvar eftersom människor kan välja att när som helst få en basförsörjningsersättning (BasicMoney, BM i Autentopia) och väljer kanske att utbilda sig till något annat eller kanske starta ett annat företag när man funderat färdigt på saken. Samhället kommer att explodera av entreprenöriella verksamheter när förtrycket från systemet släpper klorna om Lillebror, och ingen kommer att vara likare än någon annan, för att citera Orwell.

Är detta då kommunism som vissa gärna påstår? Nej, nej, nej, detta är liberalism, den enskilda människans frihet. Äntligen! Problemet är att marknadsliberalismens representanter har fostrat kollektivet att sätta likhetstecken mellan marknadsliberalism och liberalism generellt. Människor har lärt sig att motsatsen till liberalism är kommunism, när det enbart är marknadsliberalismens motsats som är kommunism. Både kommunism och marknadsliberalism utgår ifrån en stark stat med upprätthållande institutioner, medan liberalism i vidare mening vill sprida makten och öka individens valfrihet. Och det är denna valfrihet som är så lömsk eftersom den numera tolkas som rätten att välja mellan 48 sorters ketchup fastän skillnaden är marginell, eller rätten att välja vårdinrättning fastän ingen egentligen bryr sig om hur du mår, bara om utsikterna att tjäna pengar. Är det liberalism? Nja, inte för gemene man i alla fall, men säkert lönsamt för företagen. Är det fel att tjäna pengar? Nej, självklart inte, men om samhället är inriktat på att få människor att tro att de futtiga val vi faktiskt kan göra är de enda vi behöver göra, måste man försöka avtäcka det faktum att det bara är en dimridå utlagd som substitut för de viktiga val som vi borde kunna göra.

Varför betalar vi politiker astronomiska summor på alla upptänkliga sätt och nivåer för att förtrycka oss när vi borde ha infört direkt demokrati. Vi har ju internet som gör det möjligt, eller hur!?

Kanske är det just det som kommer att hända nu när EU-komplexet går mot vägs ände – behöver jag säga att det redan har hänt i Autentopia?

Förord till Autentopiatexten

Introduction to the Autentopian text

Det här inlägget postades i Autentopia - idé och berättelse, Makrosituationen, Samhällsutveckling. Bokmärk permalänken.

Kommentera