Frihetens pris kan aldrig bli för högt…

…och därför kan det Grekiska parlamentet besluta vad helst de önskar – det kommer ändå aldrig att fungera. Just nu står Merkel och sliter desperat i dominobrickan för att hålla den upprätt, och till sin hjälp har hon bl a knähunden Reinfeldt som gärna återupplivar drömmen om fornstora dagar – vilka alltid innebär konservatism!

Men självklart kommer det grekiska folket inte att acceptera att bli fullständigt skinnade till förmån för EU eller Euron i allmänhet, och över alla gränser lidande för att upprätthålla ett system där politiker självberikar sig i synnerhet, tjänstemän i statens tjänst har lärt sig av samma metoder, och absolut inte där de fattigaste alltid blir de som drabbas hårdast och blir ännu fattigare.

Stödpaket för att upprätthålla det kollapsande systemet på bekostnad av en nations frihet är på sikt inte framkomlig. Grekerna har nu istället världens chans att sluta cirkeln – och återigen bli vagga för en ny civilisation – mindre girig den här gången! 🙂 I  helgen diskuterades Greklands öde under olika rubriker på di.se och jag kunde förstås inte låta bli att göra ett inlägg:

63. Grekland behöver göra tre saker…

…för att lösa sina grundläggande problem:

1. Återinföra drachman och bli självständiga
2. Införa direkt demokrati för ökat politiskt engagemang och därmed ta makten från det korrumperade etablissemanget.
3. Införa en liten men värdig medborgarlön så att folk kan överleva utan att behöva tigga av korrupta statstjänstemän.

Detta är vad vi kommer att behöva göra i Sverige och i alla andra länder också framöver, med undantag för punkt 1 😉
autentopia.se/blogg

Efter att snabbt hamnat överst på inläggens betygslista, så togs kommentaren förstås bort. Tror någon att vi inte har censur i Sverige? Om så är fallet – fundera en runda till! 😉

Varför är det så viktigt för Merkel och co att hålla emot dominobrickornas fall i det längsta – trots att alla vet att det är hopplöst i längden? Varför vill man till varje pris ha kvar det kollapsande systemet med sina orättvisor och hierarkier? Det kan knappast bero på att etablissemanget behöver tid för att ackumulera mer kapital – det torde de vara klara med vid det här laget? Är det prestigen? Skräcken att inte längre betraktas som en världsledare –  utan när systemet havererat – kanske snarast som en  världsförrädare?

Att hysteriskt hålla fast vid ett döende system utan utvecklingsmöjligheter skulle gamle Freud benämna som ett uttryck för dödsdriften – och det är därför Reinfeldt inte har några nya idéer – politiken går ut på att sitta still i båten! Den utmärkta bloggen Vidsynt visar en enastående skicklighet att hitta intressanta och belysande filmer, och jag har tagit mig friheten att låna två stycken nyligen presenterade.

Man skulle kunna säga att den första förklarar varför Merkel, Reinfeldt och co sitter så stilla i båten – bara krampaktigt kramande dominobrickan som den begynnande länken i kedjan som oundvikligen kommer att dra med sig det förlorade världssystemet in i pinsamhetens minneslund:

Nästa film illustrerar varför Merkel och co är så extremt oroliga för vad som komma skall; och varför de till varje pris få med sig det grekiska parlamentet i sina strävanden – hur hopplöst det än är. För visst måste det väl ändå finnas någon i Trojkans svans som inser att den situation man försätter människor i – innebär revolution och krig?! Precis som Vidsynt kommenterar på sin sida så kan det för många vara svårt att förstå att det är just i problemet som lösningen ligger – att människor som drivits för långt blir den motor som Freud kallade Livsdriften, d v s det som genererar utveckling – även om Freuds teori utgick från individens dynamik:

Nästa system måste med nödvändighet vara direktdemokratiskt och ge alla människor möjligheter att överleva och utvecklas – och en liten men värdig medborgarlön är därför en framkomlig väg. Nästa system måste vara humanistiskt istället för maskinistiskt, det måste bygga på kreativitet istället för konsumtion och det måste vara investerande istället för girigt. Autentopia är ett förslag på ett sådant världssystem som dessutom bygger på vetenskapliga teorier och forskning. Men det är förstås kreativiteten som boven i dramat när det gäller den fysiska planeringen – decentraliserade centra över PCS:en (Physical Communication System) som transporterar både människor och gods och är en sexfilig magnetjärnväg som länkar samman jordklotet. Så här ser den illustrerande oljemålningen ut:

Det finns säkert många idéer på samma tema, och det viktiga är att de val vi gör inom den närmaste tiden lutar mot utökad demokrati – inte ökad diktatur! Autentopia är förhoppningsvis en inspirationskälla och en pusselbit inför det som komma skall.

I helgen läste jag en reflektion i DN av Sverker Lenas som uppmärksammade existensen av jubelår i tidigare system och som inföll vart femtionde år och som innebar att skulder skrevs av och egendom återlämnades om den var orättmätigt konfiskerad. Lite efterforskning på nätet visade på uträkningar som tyder på att jubelår har inträffat i praktiken även om sådana inte existerar i officiell mening i systemet – och att nästa jubelår kommer att inträffa 2017. Ja, då lär systemet för länge sedan ha kämpat sig igenom hela dominouppställningen, så varför inte?

Tack förresten Vidsynt för filmerna, och tack till Nemokrati som jag vill påstå är nätets mest reflekterande dagspolitiska blogg och för vilken jag verkligen rekommenderar daglig läsning av – för den som verkligen vill veta hur det står till och varför!

Därmed tillönskas en solig och härlig februarimåndag!

Det här inlägget postades i Autentopia - idé och berättelse, Bloggtips, Makrosituationen, Psykologi, Samhällsutveckling, Svensk politik. Bokmärk permalänken.

Kommentarer inaktiverade.