Effekterna av Reinfeldts pensionsutspel…

…är intressanta att observera – och gårdagens Debatt representerades både av paradigmkramare som är fastgjutna i modernismens fällor, men också av några yngre som kunde se möjligheterna – och inte bara problemet med – att folk förväntas jobba tills de dör.

Men Reinfeldt inser inte riktigt att det är hans egen ideologi som förhindrar en sådan utveckling – vägen dit är lång och kräver helt andra perspektiv. Reinfeldts politik går ut på att skydda konservativa intressen – att saker och ting ska förbli som de är – för att systemet fortsatt ska gynna 1% av befolkningen på de andra 99% bekostnad. De förändringar som Reinfeldt föreslår går alltid ut på just detta, även om han som eftergift till röstboskapen, d v s medelklassen delar ut håvor som jobbskatteavdrag (och exemplifierar med sjuksköterskor och poliser), RUT, ROT och sänkt krogmoms.

Problemet för Reinfeldt är således att utspelet i sak är riktigt och stöds av vetenskapliga texter t ex pedagogisk forskning – vi kommer att omväxlande studera, jobba, starta livsstilsföretag, ta hand om vår avkomma, studera, jobba, studera, ta hand om vår avkomma, och starta livsstilsföretag om vartannat tills vi drar in årorna i framtiden, så någon lär ha satt denna insikt under näsan på Reinfeldt. Dock är det stolligt att tro att denna transformation låter sig göras i det föreliggande världssystemet, och med det försöker Reinfeldt suga russinen ur två kakor – han plockar det bästa ur två skilda världar (ur hans eget perspektiv)! Han lånar en idé från ett framtida världssystem där individen äntligen frigjort sig från förtrycket från staten, och sätter in det i dagens kontext – inte konstigt att människor får spatt och spader!

Genom att lyssna på ett program som Debatt kan man konstatera att de flesta ser sitt jobb som ett nödvändigt ont, hoppet om modernismens motsvarighet till medeltidens frälsning hinsides, d v s pensionen. Under en livstid har människor arbetat för att äntligen mot slutet få leva! Modernismens arbetsdelning (Taylorism) har separerat livet från arbetet, och ett förfrämligande och en meningsförlust är oundviklig – utom då människor lyckats identifiera sitt livssyfte – kunnat följa sin individuationsprocess för att använda Carl Gustav Jungs terminologi, vilken går ut på att människans enda meningsfulla strävan är att bli den hen egentligen är – och därför göra det som avspeglas i denna process. Vilket naturligtvis kan innebära många olika arbeten och verksamheter i takt med den personliga utvecklingen.

Etablissemanget har genom löften om snabbutbildning till något arbete som ”staten eller kapitalet” har glädje av för tillfället, a-kassa, pension osv, lärt oss att tänka materialistiskt – och därmed ligger vägen öppen för hierarkiklättrande, girighet – och förtryck! Vi har lärt oss att förtrycka arbetslösa och sjuka, och arbetslösa och sjuka har lärt sig att förtrycka sig själva genom Reinfeldts utanförskapsretorik. Den psykologiska mekanismen fungerar även bra på familjenivå – inget gör kvinnor och barn så självförtryckande som maktmedlet misshandel och sexuella övergrepp – och den myndighet som är satt att skydda dessa människor gör sitt bästa för att göra situationen värre för dem. Precis som skulden för arbetslöshet och sjukdom förskjuts från kollektivet till individen så förskjuts skulden från förövare till offer. Men precis som Kajsa Ekis Ekman beskriver i sin bok Varat och Varan – så lär vi oss att det är skamligt att erkänna att vi är offer – det innebär ju per definition att det finns förövare! Ett rimligt antagande är att vi knappast inser hur lätt det är att bli ett självförtryckande offer – samtidigt som människor med rätt stöd och hjälp i de allra flesta fall kan resa sig ur en sådan situation. Vi är inte födda till offer – men det skulle vara hälsosamt att inse att vi ibland blir det – om än bara situations- eller periodvis.

Lite tillspetsat skulle man kunna säga att Reinfeldts utspel bygger på det blinda antagandet att det inte finns offer – utslitna, arbetsskadade, toxinförgiftade, diagnosförnekade osv. Genom att det är vår egen arbetsinsats som bestämmer pensionens storlek, så innebär det att de som klarar sig kortast tid i arbetslivet är de som får det sämst som pensionärer. Även om Reinfeldt har rätt i sak, så är utspelet oerhört provokativt för de som anpassat sig till duktighetskriterierna det modernistiska paradigmet – att så snart som möjligt börja jobba och stanna kvar på det jobbet till pensionen. Det är särskilt provokativt eftersom pensionerna sjunker med anledning av att fonderna använts till annat än pensioner – och nu vill alltså Reinfeldt skicka räkningen till individerna – skuldförskjutning från stat till individ igen!

Det som krävs för det Reinfeldt vill uppnå är en rättvis fördelning av resurser. Istället för kostsamma politiker och deras kontrollinstitutioner som Försäkringskassa, Arbetsförmedling, CSN, försörjningsstöd, pensionsmyndighet skulle direkt demokrati återengagera människor politiskt och en liten men värdig medborgarlön skulle direkt öppna för arbete in i döden – varierande beroende på ålder och personlig utveckling under hela livstiden. Att som idag vara beroende av de allt mer glesmaskiga skyddsnäten är inte rimligt  – varför i himmelens namn ska vi låta  statstjänstemän kontrollera vår rätt att överleva genom ett ideologiskt styrt regelverk?!

Intressant är att det oftast är människor med kreativa yrken som inte vill ha pension – de jobbar till sista andetaget. I onsdagens pappers-DN (s38) kunde vi läsa om konstnärsparet Lisa och Gunnar Larsson, 80 respektive 86 år gamla som fortfarande är verksamma och inte har några planer på att pensionera sig. Här i Glasriket har vi t ex strävsamma paret Hydman-Wallien och det finns tusentals andra – ofta entreprenörer – som inte frågar efter pension förrän de ramlar av sin pinne. Varför?

Den jungianska förklaringsmodellen är förstås att de lever i samklang med sitt syfte – de gör helt enkelt det de är. Arbetet är sammansmält med livet – arbetet är inte skilt ifrån resten av tillvaron, d v s avsaknad av Taylorism!

I Autentopia har förstås allt detta hänt! 😉 Ingen fattar 2061 vad begreppet pension betyder, man har ett investerande förhållningssätt till varandra som människorna är extremt rädda om. Individuationsprocessen när den får möjlighet att fullbordas innebär med nödvändighet att människan blir autentisk – eller Autentopisk medborgare om man så vill. 🙂

När var och en inte längre behöver kämpa så hårt för sin överlevnad, försvinner också fokuset på det materiella. Ingen behöver förnedra sig hos husläkare, försäkringskassor eller arbetsförmedling – och frigörelsen från förtryck stegrar kreativiteten som i sin tur ger upphov till alla de entreprenöriella verksamheter vi så väl behöver. Det enda man behöver tänka på som företagare är miljö- och klimataspekten. Annars är man fri att anställa vilka man vill för hur lång tid man behöver. Inga medarbetare tolkar en uppsägning som ett personligt tillkortakommande, utan ser företagets utveckling som en naturlig process där man ibland behöver vissa och ibland andra. Om inte företagen lyckas dra till sig den personal man behöver för tillfället så frågar man helt enkelt varför. Och den tillfrågade kan svara ärligt eftersom vederbörande alltid kan välja medborgarlönen istället. Inga fackföreningar har med den saken att göra!

När vi har kommit dit hän i utveckingen så vill förstås ingen ha pension –  medborgarlönen är alltid tillgänglig om man behöver den. Det är detta som är Reinfeldts ideologiska problem – han representerar den kollektivistiska idén som drivs med hjälp av hierarkier (som för övrigt delas av socialismen), medan idén om arbete till livets ände bara är framkomlig i ett individualiserat system där hierarkier anses som patetiska!

Nedan finns förordet för den som vill fördjupa sig i den Autentopiska samhällskonstitutionen, och med detta tillönskas en trevlig februarihelg!

Förord till Autentopia – 2061

Introduction to Authentopia – 2061

Det här inlägget postades i Autentopia - idé och berättelse, Intressanta böcker, Kreativitet, Samhällsutveckling, Svensk politik, Vetenskap. Bokmärk permalänken.

Kommentarer inaktiverade.