Ett nytt skalv och en partiell härdsmälta…

…finns bland måndagens rubriker på di.se, och läget bedöms nu som ohanterligt för Japan ensamma – FN:s säkerhetsråd anses behöva gripa in. Här en länk till New York Times som har en bra illustration som beskriver hur en härdsmälta uppkommer:

http://www.nytimes.com/interactive/2011/03/12/world/asia/the-explosion-at-the-japanese-reactor.html

Det finns självklart inget positivt med att radioaktivt troligen sipprat ut ur anläggningen – men det kommer förhoppningsvis att få fart på utvecklingen av alternativ! Det går att bli el-oberoende hävdar Thomas Lindhstorm i lördagens pappers-DN. Han har jobbat med energiprodukter i mer än 25 år, och menar att problemet är att tekniken fortfarande är dyr. Han anser vidare att vi uppmanas att vidta fjuttiga åtgärder som att stänga av apparater helt istället för att använda stand-byläget, byta till lågenergilampor och använda snålspolande duschmunstycken. Det sparar kanske några kronor men han påpekar också att stand-byläget är till för att skydda känslig elektronik, och att det ändå krävs en viss mängd vatten för att bli blöt! Där har han definitivt en poäng –  vi bör förstås betrakta dessa spartips som dimridåer för den verkliga sanningen – nämligen att det är oerhört lönsamt att producera el!

För kanske fem år sedan – i samband med att jag skapade min innergård – drog jag en kulvert för solvärme i marken, och tanken var att förbereda för solvärme i kombination med solceller och att vid bergvärmepumpsbyte anpassa denna till ett komplett system. För nöjes skull roade jag mig innan med att räkna ut hur mycket en solcellsanläggning som skulle kunna klara hela husets förbrukning skulle kosta (under förutsättning att solen sken till en viss grad förstås). Det skulle då, kanske för sju år sedan kostat 1,3 miljoner. Frågan är om det trots all forskning och satsningar på området har blivit billigare? Det känns inte så! Och i så fall varför?

I tidningen Ny Teknik kunde man läsa om nya satsningar – solcellsbeläggningar på glas och allt möjligt som verkade så hoppfullt. En teknik som gick ut på att göra elektronernas utrymme trängre så att de var tvungna att pressa sig igenom passager för att på sätt kunna generera mera kraft kändes löftesrikt. Vad har egentligen hänt med allt detta. Köps anläggningarna upp av oljeintressenter, eller vad?

Finns det inga idealister längre! Vore det inte underbart med en värld där människor inte sålde sig så fbnt billigt, där det vore viktigare att vi alla kan få tillgång till billig och riskfri el än att aktieägare tjänar pengar? Det måste väl finnas annat att utöva sin girighet på än människors mest basala behov…

I berättelsen om Autentopia 2061 har girigbukarna gått under, skamligt rodnande upp till hårfästena…med hederliga människor som både skrattande och gråtande ser tillbaka på den tid vi just nu upplever. Precis som med våra politiska val avseende energifrågan är också en värld som Autentopa valbar – men alla som tjänar på det föreliggande systemet vill förstås inte se denna möjlighet – och gör sitt bästa för att vi ska tro att både el-oberoende och ett sunt förhållningssätt till våra medmänniskor är utopier!

Förord till texten om Autentopia

Introductioin to the Autentopian text

Det här inlägget postades i Miljö & Klimat. Bokmärk permalänken.

Kommentera