Fredagsmys på di.se…

…med några ovanliga rubriker för att vara en ekonomisida – en om att Svenskar åker utomlands och köper sig en njure – s k organtrafficking. En annan rubrik som ger sken av att artikeln ska innehålla information om hur man kan få veta vad ens grannar betalar i ränta – om man nu av någon anledning skulle vara intresserad av det?! Det märkliga är att artikeln inte innehåller någon sådan information – och personligen har jag fullt upp med att hålla reda på min egen räntesats – men att den är skyhög, det vet jag!

På förekommen anledning loggade jag in på internetbanken för att se efter, och frågan aktualiserades under gårdagen då jag körde bokföringen avseende 2010. Det visade sig att jag betalade ungefär lika mycket i ränta för lån upp till taxeringsvärdet för mitt lilla hyreshus vidkommande (1500′), som jag betalar för det lån som ligger därutöver (600′) – ifall nu grannarna är intresserade, tänker jag…

Det är förstås orimligt att ett totalrenoverat hyreshus utan vakanser och som drar in en hel del pengar – även om min familj ockuperar en av lägenheterna som därför drar ned de reella månatliga intäkterna med ca 9 000 kronor – bara skulle vara värt motsvarande taxeringsvärdet. Men tyvärr kan inte företagsavdelningen på Swedbank här i Nybro vare sig tänka eller räkna! 😉 Som alla säkert förstår som följt min blogg är huset ett kreativt livsstilsföretag  – som så småningom kan ge en skaplig avkastning eftersom jag ändå är road av att utveckla verksamheten – det finns inget intresse av någon lönsamhet utöver att få in lite hjälp till min egen hyra – och det är ju pengar det också! Men för den sakens skull ska man ju knappast behöva bli Swedbanks driftkuku, eller hur?!

Det enklaste hade ju varit om banktjänsteman Jönsson (minns inte förnamnet just nu) istället helt enkelt sagt ”tack – men nej tack” till min propå, så hade jag kunnat uppsöka en annan bank eftersom jag vid detta tillfälle inte var ekonomiskt belastad – istället valde Jönsson att falskeligen villkora – för sitt eget höga nöjes skull – är han månne kvinnohatare?! Idag och ytterligare några år sitter jag i Swedbanks fälla på grund av denna historiska händelse. Swedbank har orsakat denna belägenhet – jag och mina söner har fått och får fortfarande betala – och det är Swedbank som kallar lån över taxeringsvärdet för topplån och sätter räntan till 7,35%. Ack ja, här finns en obalans som måste slätas till! 🙂

För tre år sedan bestämde sig nämligen denne lustigkurre till bankman som jag blev pådyvlad när min gamle gick i pension, för att jag skulle sälja huset istället för att med hjälp av företrädesvis eget arbete dela den onödigt stora lägenhet som sönerna och jag bott i under deras uppväxt, samt bygga klart ytterligare en som är planerad i uthuset (som kommer att bli ruskigt läcker när den väl blir färdig). Efter 20 år med renoveringsobjekt blir man ganska händig, och jag har alltid betraktat det praktiska arbetet som ett stöd för mina teoretiska studier – de kompletterar och stödjer varandra – win-win, alltså!

Ett lån beviljades med ett villkor – att jag skulle ta ett lönearbete – vilket jag motvilligt accepterade. Problemet var bara att detta var ett falskt villkor! Han roade sig med att driva med mig denne Pelle-Jöns! Den mindre del av lånet som jag ändå fick ut,  gick åt till att köpa en bil och att ställa i ordning en lägenhet på arbetsorten – kanske hade han i sann kommunistisk anda tänkt sig att jag skulle jobbat på McDonalds här i Nybro eller vad som nu kunde ha varit ledigt lokalt vid detta tillfälle – men jag valde att ta ett jobb som låg lite närmare min utbildning i konst, design och pedagogik – d v s som multimedialärare –  även om det inte var överenstämmande med mina mer långsiktiga ambitioner. Som framgick av lånepropån skulle jag också samtidigt med det praktiska arbetet med lägenheterna studera klart så jag kunde få ut mina examina och därefter jobba med något kreativt/pedagogiskt. Men det blev alltså att lönearbeta och veckopendla istället!

Eftersom jag är överkänslig mot miljögifter i föda och i inandningsluft, blev jag förstås också sjuk, och jag tackade Gud när jag fick en svår ankelskada som dessutom blev infekterad, eftersom detta innebar två månader utan boende på arbetsorten. I jämförelse var det ingenting mot att ha kliande utslag och njursmärtor nätterna igenom p g a inredningsmaterial i lägenheterna som jag blev tvungen att flytta runt i. Ett tag betalade jag hyra för tre bostäder och jag blev självklart ruinerad av detta jobb indirekt. När sedan Ingves i panik tokhöjde räntan, blev det löken på laxen, och jag blev tvungen att lämna in huset till försäljning mitt i krisen – tack och lov så gick det förstås inte att sälja hus i det läget. Tänk hur andras beslut kan ställa till det för en! Året innan var jag ganska stadd vid kassa efter att ha sålt ett annat hus, men eftersom jag samtidigt separerade från min sambo som hjälpt till ekonomiskt var det inga pengar jag kunde lägga på hög och ha glädje av under dessa svåra år.

Mina två  söner och jag fick jobba som hundar för att lösa de praktiska problemen och ekonomiskt har detta varit tre helvetiska år med betalningsanmärkningarna duggande i bakhasorna. Jag lyckades pressa fram några kronor av den tf kontorschefen för att kunna få klart en av lägenheterna, jag blev tvungen att sälja allt som gick att sälja – långt under marknadspriserna förstås.

Det är kanske rimligt ur icke reflekterande banktjänstemäns perspektiv att först falskeligen villkora, d v s peta ner folk i hålor som de sedan har ett helvete att ta sig ur, och därefter sätta ett värde motsvarande taxeringsvärdet på ett hus som fullt uthyrt  ger en liten vinst på ca 150′ om året – och att använda detta ekonomiska helvete för att motivera en ränta på 7,35% på den summa som överstiger taxeringsvärdet! Det är kanske rimligt för en verksamhet som saknar empati – och empati har inget med känslor att göra – det handlar om en respektfull relation. Som den nya Swedbankreklamen försöker förmedla – en relation som bygger på ömsesidigt växande 😀 Som kund i banken sedan 40 år, utan att ha lurat banken på en enda krona så kan inte budskapet bli annat än patetiskt. Till Dig som känner sig manad att anta uppmaningen att känna Dig ”välkommen in under eken” – se upp!

För att återknyta till organtraffickingen ska jag villigt erkänna att jag gärna i det läget sålt en njure om de inte redan varit så förstörda av miljögifterna som samhället så frikostigt bjussat på de senaste hundra åren. Den som tror att problemen upphörde när asbest och DDT förbjöds, bör uppdatera sig per omgående! Som professor Theo Colborn uttalade sig i filmen Underkastelsen av Stefan Jarl (att se den är ett måste för alla tänkande människor!): ”Det är inte miljö- och klimathotet som kommer att ta kål på oss först; det är de miljögifter vi har i våra kroppar!”

I texten om Autentopia finns hela bankhistorien beskriven i detalj, och efter deklararionsbestyren som väntar idag, fortsätter editeringen av texten. Förhoppningen är att kunna publicera den digitalt till min 50-årsdag den 31 maj, en bra födelsedagspresent till mig själv! Det är om man tänker efter inte bara diktaturerna i Nordafrika och i Asien som behöver ruskas om – vi behöver få lite j-a ordning på saker och ting här i vårt skenbart jämlika samhälle också! 😉

Läs gärna förordet som finns här:

Förord till texten om Autentopia

Introduction to the Autentopian text

Ha förresten en solig och  härlig helg! 🙂

Det här inlägget postades i Autentopia - idé och berättelse, Filmtips, Harstenslycke, Miljögifter. Bokmärk permalänken.

Kommentera