Härligt att återse Ingunn Sigurdsdatter igen…

…efter ett antal år utan kontakt. Inte för att vi är personliga vänner, utan för att vi är systrar i juridiken kan man säga. Efter att den norska motsvarigheten till den svenska Kronofogdemyndigheten hade stulit Ingunns egendom, lämnade hon sitt fädernesland för ett frihetsprojekt i Amazonas i Brazilien, ett område med ett antal tomter vid havet som hon utvecklade tillsammans med en researrangör. Jag fick faktiskt t o m en tomt av Ingunn, men hade inte möjlighet att åka dit inom överskådlig framtid, så den har nog blivit en del av ”allmänningen” istället.

Återseendet kom sig av en intervju som jag hittade häromdagen, där Ingunn berättar om projektet, vilket tyvärr visade sig bli ett minimatrix. Även de mest frihetslängtande av människor som köpte in sig på området med hjälp av en tomt verkar alltså ändå vara så indoktrinerade av centralbanksystemet att de inte kan tänka utanför denna låda trots allt.

En aspekt av centralbanksystemet är illusionsjuridiken, och tillsammans hålls vi förslavade genom att vi fortfarande lyder under vatikanens administrativa verktyg Roman Curia. Ingunn berättar i intervjun precist om hur bedrägeriet är konstruerat.

Efter en mycket svår sjukdom som nästan tog livet av Ingunn började hon fundera på hur det kom sig att Matrix upprepade sig trots den bestämda intentionen att INTE kopiera civilisationens mönster. För att förstå sin del av upprepningen beslutade hon sig för att pröva den medvetandevidgande drycken Ayahuasca, ett hopkok av olika växter som shamaner använt sig av i alla tider för att se sig själv klart bortom egots alla lager av försvarsmekanismer. Vad hon fann kan du höra henne berätta om i intervjun:

Även om det aldrig kommer att bli aktuellt för mig att åka till Sydamerika för att testa Ayahuasca, så är jag djupt intresserad av människans medvetandeutveckling, beträffande båda mina akademiska spår, d v s pedagogik/psykologi liksom konstvetenskap och den metodik som kan vidga individens föreställningsvärld. Tacksamt nog har det producerats en dokumentär om Ayahuasca – Stepping into the Fire, vilken dessutom finns tillgänglig på Youtube:

Dokumentären utspelar sig i Peru och deltagare i transformerande retreats vittnar om ”en ny födelse” där livet för några tar en helt ny vändning – bort från civilisationens föreställningar om ständig tävling och behovet av kontinuerliga egoboostar.

*

Jag hittade även en artikel – The Brutal Mirror – i nätpublikationen Vox där journalisten Sean Illing beger sig till ett veckolångt retreat. Efter upplevelsen menar hans fru att han förändrats till sin fördel och även om hans liv fortsätter såsom förut, så är han inte längre densamma på insidan. Sist i inlägget hittar du artikeln inklistrad i fulltext.

Detta folkbildningsmaterial borde räcka till hela söndagen, och med dessa filmtips önskar jag en härlig matiné!

<3C


The brutal mirror

What the psychedelic drug ayahuasca showed me about my life.

When I finally puked on the fourth night, I felt an odd sense of pride.

Inside the loud, stuffy ceremony room, people were laughing, crying, chanting, gyrating, and, yes, vomiting, around me. When my time finally comes, I think: Just aim for the bucket and keep your ass above your head like the shaman told you.

I try to wipe my face but can’t grab the tissue paper because it melts every time I reach for it. Nearby, a man starts to scream. I can’t make out what he’s saying on account of the shaman singing beautiful Colombian songs in the other room.

I finish vomiting and start crying and laughing and smiling all at once. Something has been lifted in this “purge,” something dark and deep I was carrying around for years. Relief washes over me, and I slowly make my way back to my mattress on the floor.

For four consecutive nights, a group of 78 of us here at a retreat center in Costa Rica have been drinking a foul-tasting, molasses-like tea containing ayahuasca, a plant concoction that contains the natural hallucinogen known as DMT.

We’re part of a wave of Westerners seeking out ayahuasca as a tool for psychological healing, personal growth, or expanding consciousness.

I flew to Costa Rica hoping to explode my ego. And I was not prepared for what happened. Ayahuasca turned my life upside down, dissolving the wall between my self and the world. I also stared into what I can only describe as the world’s most honest mirror. It was a Clockwork Orange-like horror show, and it was impossible to look away. But I saw what I needed to see when I was ready to see it.

Ayahuasca exposes the gap between who you think you are and who you actually are. In my case, the gap was immense, and the pain of seeing it for the first time was practically unbearable.

An ayahuasca boom

Ayahuasca remains a fringe psychological medicine, but it’s slowly working its way into the mainstream. Until fairly recently, you had to travel to South America if you wanted to experiment with the plant, but now ayahuasca ceremonies are popping up in the United States and Europe.

Indigenous people in countries like Colombia and Peru have been brewing the concoction for thousands of years, mostly for religious or spiritual purposes. It’s considered a medicine, a way to heal internal wounds and reconnect with nature.

It wasn’t until 1908 that Western scientists acknowledged its existence; British botanist Richard Spruce was the first to study it and write about the “purging” it invokes. He was mainly interested in classifying the vines and leaves that made up the magic brew, and in understanding its role in Amazonian culture.

Ayahuasca emerged again in the early 1960s with the counterculture movement. Beat writers like William Burroughs, Allen Ginsberg, and Jack Kerouac all described their experiences with ayahuasca, most famously in Burroughs’s book The Yage Letters. Scientist-hippies like Terence McKenna and Timothy Leary then went to South America to research and experience the drug firsthand. All of this helped bring ayahuasca into Western culture, but it was never truly popularized.

Today, the tea is having a bit of a moment.

Celebrities like Lindsay Lohan, Sting, and Chelsea Handler have spoken about their experiences with it. “I had all these beautiful images of my childhood and me and my sister laughing on a kayak, and all these beautiful things with me and my sister,” Handler told the New York Post after her first ayahuasca trip. “It was very much about opening my mind to loving my sister, and not being so hard on her.”

Handler’s experience appears to be common. The scientific evidence on ayahuasca is limited, but it is known to activate repressed memories in ways that allow people to come to a new understanding of their past. In some cases, it helps people work through memories of traumatic events, which is why neuroscientists are beginning to study ayahuasca as a treatment for depression and PTSD. (There are physical and psychological risks to taking it as well — it can interfere with medication and exacerbate existing psychiatric conditions.)

What I was looking for

My interest in ayahuasca was specific: I wanted to cut through the illusion of selfhood. Psychedelics have a way of tearing down our emotional barriers. You feel plugged into something bigger than yourself, and — for a moment, at least — the sensation of separation melts away.

Buddhists, cognitive scientists, and philosophers have all made persuasive arguments that there is nothing like a “fixed self,” no thinker behind our thoughts, no doer behind our deeds. There is only consciousness and immediate experience; everything else is the result of the mind projecting into the past or the future.

But this is a difficult truth to grasp in everyday life. Because you’re conscious, because it’s like something to be you, it’s very easy to believe that a wall exists between your mind and the world. If you’re experiencing something, then there must be a “you” doing the experiencing. But the “you” in this case is just an abstraction; it’s in your mind, not out there in the world.

I spent about five years as a philosophy graduate student and another few as a teacher. I understood these arguments in intellectual terms but not in experiential terms. I’ve tried meditating, and I’m terrible at it. My mind is a parade of discordant thoughts, and as a result, I’m rarely present — in conversations, during meditation, in daily life.

One way to escape this trap, I hope, is to get the hell out of my head.

There are many ways to reach the truth of non-selfhood. Think of it as a mountain peak, with meditators and certain spiritual traditions ascending different sides. Psychedelic drugs offer a kind of shortcut; you get a glimpse of this higher truth without all those years of serious, disciplined practice.

That shortcut is what I was after.


Night 1: dread

The approach at this retreat center, called Rythmia, is all-encompassing. During the day they pamper you with all the luxuries of a wellness retreat — massages, volcanic mud baths, organic food, yoga classes, colonic cleanses. Then at night, you drink ayahuasca and put yourself through emotional and physical hell.

One of the first things I was told is that I had to enter the ayahuasca ceremony with a clear goal or question in mind: What do you want to learn about yourself?

The trained facilitators who led the ceremonies recommend that you begin with a simple request: Show me who I’ve become.

The question implies that at some point you lost yourself, that when you were a child, your soul was pure, open, uncorrupted by culture. As you enter society, you lose that childlike love for the world. You start to judge yourself by external standards. You compare yourself to friends, neighbors, and peers. You develop an ego, an identity, and your well-being becomes bound up with these constructs.

There’s nothing new about these ideas, but they strike me as true all the same. So I decide to focus on self-discovery.

It’s now 5:15 pm, and the first ceremony starts in 15 minutes. I’m terrified. “Do I really want to see what I’ve become?” I keep asking. I’m pretty sure I won’t like the answer — almost no one does, it seems.

The doors open, and all 78 of us here for this week-long session pour into the ceremony room, called the “flight deck.” The room is big, divided into three sections, and there are two bathrooms on each side. It’s dimly lit, and mattresses are lined up on the floor against the walls. The beds are only a few inches apart. At the foot of each mattress is a roll of toilet paper and a blue or red bucket.

I pounce on the first mattress I see; it’s near the door and just a few feet from the bathroom. I feel safe here. To my right is Chad, a photographer from Ontario who looks as nervous as I am but somehow seems more prepared for this. To my left is a giant window that opens to a view of the courtyard.

There’s a nervous collective energy. Almost everyone here is doing ayahuasca for the first time, and we’re all scared shitless. They announce the first call to drink, and I make my way to the front of the line. One by one, we take our cups, silently reflect on the intention for the evening, and then drink.

It’s my turn to drink. The stuff is nasty, like a cup of motor oil diluted with a splash of water. I throw it back like a shot of cheap bourbon.

We’re instructed to sit up and lean against the wall after the first cup. The tea takes at least 30 minutes to work its way through the body. I sit quietly for 45 minutes, maybe an hour, and then I lie down on my mattress and wait.

Nothing happens. I feel a little dizzy but nothing overwhelming. I go outside, walk around a bit, feel my feet in the grass. Then they announce a call for the second drink. I remember the mantra here: “Drink, don’t think.” If you can hear the call, if you can move your body, you drink. So I awkwardly drag myself out of bed and head to the front for a second cup.

About 30 minutes pass, and I start to feel … strange. I can see colors, shapes, and shifting shadows on the wall. I’m nervous that something is about to happen, so I go outside and gather myself. I settle in one of the hammocks and stare at the stars.

Suddenly the stars start to spin in a clockwise direction. Then a little faster. Then, for reasons that escape me, I start yelling at the moon, saying over and over again, “Is there anyone up there? Is each other all we have?” (Don’t ask me why I did this.)

So it goes, for what feels like an hour or two. I keep hurling those two questions at the heavens but get no answers, no insights, just silence and spinning.

I walk back inside and collapse in my bed. For the rest of the night, I see sporadic visions of geometric figures, a few flashes of light, but that’s about it. Then one of the assistants starts to ring a gentle bell.

It’s 2 am, and it’s time to close the ceremony.


Night 2: “Don’t fight the medicine”

The next day I realize why I had no great revelations on the first night. I couldn’t let go. I thought I was prepared for the trip, but anxiety got the better of me. As soon as I thought something — anything — was about to happen, I tried to think myself out of the experience.

Tonight will be different. I’m going to stay in the moment, stay with my breath, and see what happens.

The facilitator is Brad, a kind, aggressively tanned guy from Indianapolis who was trained in ayahuasca by a tribe in Peru. The facilitators play an important role each night, even though there isn’t much one-on-one interaction. They set the tone, guide the ceremony, explain where the medicine came from and how it works, and they assist the people who need it throughout the night.

Brad tells us to let go and give in. “Don’t fight the medicine,” he says. “Just listen.”

It’s cooler tonight, but there’s a warm breeze rolling through the room. Most of the people around me are scribbling last-minute notes in their journals; others are sitting stoically waiting for the first call.

I take my first drink around 7:30 pm, though I can’t know for sure because phones and electronics are shut down as soon as you enter the flight deck. My intention is the same as it was the first night: Show me who I’ve become.

I can tell quickly that this will be different. It’s 30 or 40 minutes after the first drink, and already my senses are overwhelmed. Every time I open my eyes, the space around me starts to fold, kind of like what Einstein describes in his theory of relativity. But it also looks like a tightly woven spider web, and when I move my hand it starts to bend.

Before I know it, they make the call for a second drink. “Don’t think, drink,” I keep telling myself. So I stumble to the front and drink another cup. Then things get weird.

I roll onto my right side and see Andrea, a woman from Toronto, struggling to vomit. Brad, the facilitator, had said the Peruvian and Columbian tribes that use ayahuasca see purging — vomiting, diarrhea, crying, laughing, and yawning — as a vital part of the healing the drug brings. When you purge, you’re expelling all the nastiness — the stress, the anxieties, the fears, the regrets, the hatred, the self-loathing.

All of a sudden, Andrea has 40 or 50 yellow snakes gushing out of her mouth and into mine. And then I’m immediately racked with the worst nausea I’ve ever experienced. First I curl up in the fetal position and then I spring onto all fours and try to puke. But I can’t get it out. I stay on my knees for another five or 10 minutes waiting for something to happen. Nothing.

Then I lie back down, roll onto my left shoulder, and am flooded with a resounding message for the rest of the night: It’s not about you! Andrea’s pain and suffering — the snakes — had passed into me, and that was the whole point.

For the rest of the night, maybe another three hours or so, I lie there thinking about how selfish I often am, and about the symbolism of the snakes. The feeling was so powerful that I started to cry. (Side note: People cry a lot on ayahuasca.)

The next day, Andrea tells me that she never managed to purge but that her nausea suddenly disappeared, after which she drifted into a peaceful half-sleep. I don’t know if that occurred around the time I saw those snakes, but the thought of it kept me up that night.

I’m not bothered by the thought of taking on her pain; it’s the whole wild scene — the snakes, the nausea, the visions. I can’t explain any of it, and yet it was the most authentic experience of my life.


Night 3: making love to my wife for the first time — again

I’m halfway through this thing, and so far it’s not at all what I expected. I still haven’t had to confront my past in the way I anticipated I would.

The third ceremony is led by two women. The facilitator is Abby, a young, quietly authoritative woman from Cincinnati who’s assisted by Kat from Montana. Both trained in Peru.

Abby begins by telling us that tonight is about the feminine spirit. “It’s a celebration of creation,” she says, “of birth and renewal.” The idea is calming.

I strike up a conversation with the guy next to me. His name is Brad and he’s another Canadian, a publisher from Toronto. This is his second trip to Rythmia, and he tells me that he plans to sell his business after this. “My whole identity is tied up in that,” he says, and “I don’t want that anymore.”

Before I can respond, there’s the first call to drink. The brew is thicker tonight, and it tastes like wax and vinegar. It hits hard and fast. I am hallucinating within 20 or 30 minutes.

I see myself floating in my mother’s womb, suspended in fluids and flesh. And then I see her life — it’s not quite like a movie; it’s more like a series of flashing visions that are just clear enough to resonate. I see her pain, her confusion. I see how hard it was for her to have me at 20 years old, and how little I’d thought about that.

I see her and my father, in a college apartment, wondering what the hell they’re going to do next. I realize how fucking terrified I would have been in that spot at that age. A wave of compassion washes over me; whatever resentments I was holding on to drop away.

Then the call for a second drink comes. I drink, walk outside, and then go right back to bed.

The scene shifts and I’m floating in what I assume is a kind of primordial soup. I think I’m a vibrating particle now, and string theory suddenly makes sense in a way I can’t explain.

Abby starts to sing songs called icaros, which are performed in ayahuasca ceremonies throughout the Amazon. I sink deeper into a trance. My mind is speeding, and my body is frozen stiff. But a calm takes over me, and I start to smile and laugh.

I roll back onto my right side, and suddenly I see my wife’s face. I relive the first time we made love. We’re in college near a lake on campus. I can see our bikes behind us, the water in front of us, the blanket beneath us, and the grass all around us. I can smell the air. I relive this moment, understanding finally what made it so special.

There was no ego. I wasn’t an isolated “I,” a separate person with a separate consciousness. The feeling, I imagine, isn’t much different from what advanced meditators experience when their sense of self disappears. You simply have no awareness of anything but your body and the moment.

But then the vision turns dark.

I start to see every moment of our relationship in which she reached out to me and I missed it. I see her asking me to go to a meditation class, and I decline. I see her pause to ask me to connect at the peak of a mountain after a long hike in Boulder, Colorado, and I shrug it off. I see her ask me to go dancing at a show near our apartment, and I watch myself mindlessly decline.

I see myself stuck in my own head, my own thoughts, my own impulses. And I see the disappointment on her face. I see her see me miss an opportunity to reconnect.

Then I relive all those moments again, and this time I see myself do or say what I should have done or said. And I see the joy on her face. I see it so clearly that it hurts. I see how much time I wasted, how much love I withheld.

I’m crying again, this time even louder, and the smile on my face is so big that my jaw hurt the next day. And I think about how I’m going to look at my wife when I get back home, and how she’ll know I’m seeing her — really seeing her — for the first time all over again.

Then the bells start to ring, and it’s time to close the ceremony.


Night 4: the most honest mirror you’ll ever see

I knew the fourth night would be rough when I saw the ayahuasca brew (each night it’s a slightly different recipe from a different tribe or region or tradition). It was so thick and oily that you couldn’t drink it. Instead, you had to force it down like paste.

The shaman, an Israeli man named Mitra, tells us that it was a 5,000-year-old recipe taken from one of the oldest Amazonian tribes in Colombia, where Mitra was trained. He’s tall, with a shaved head and an assured demeanor. He looks like he could demystify the cosmos and dunk a basketball at the same time.

This final ceremony is longer than the rest. Normally, we gather around 5:30 pm and finish by 1 or 2 am. This time we meet around 7:30 pm and don’t finish until sunrise the next day.

Mitra hands me my first cup, and I fall back to my mattress. I think it’s maybe half an hour before I slip into what I can only describe as the most vivid lucid dream.

I watch my entire life unfold as though it were projected on a movie screen. But it wasn’t my whole life; it was every lie, every counterfeit pose, every missed opportunity to say or do something true, every false act and ingratiating gesture, every pathetic attempt to be seen in a certain light.

The highlight reel is way longer than I imagined.

I see myself as a child groveling for attention from the “popular kids.” I see my 12-year-old self throwing a tantrum in the mall because my dad wouldn’t buy me the Nautica shirt that all those popular kids were wearing. I see myself in high school pretending to be something I was not, and I see all the doubts piling up inside me. I see all the times I self-censored purely out of fear of judgment.

I see myself building my identity based on what I thought would impress other people. On it went — one trivial act after another building up an edifice of falsehood.

I should note how unpleasant it is to see yourself from outside yourself. Most of us aren’t honest with ourselves about who we are and why we do what we do. To see it so clearly for the first time is painful.

The movie rages on into college and adult life, with my self-consciousness expanding. I see myself not looking into the eyes of the person I’m talking to because I’m playing out all the ways they might be judging me. I see myself pretending like my hair wasn’t thinning years ago and all the times I tried to hide it. And every time, the reason for posing was the same: I cared too much about what other people thought.

The experience made me aware of how often we all do this. We do it at home, at work, at the grocery store, at the gym. Most interactions are either transactional or performative. No one wants to make eye contact, and most of the time people freak out if you really try. We’re too self-conscious to listen. We’re thinking about what we’ll say next or how we’re being perceived.

All the posturing destroys any chance for a genuine connection.

The movie ends, and I’m exhausted. The meaning of the previous two nights is clearer now. I needed to feel small and connected before I could appreciate the absurdity of self-involvement. I had to relive those fleeting moments of union to see what made them so transcendent. And I had to go straight through my shame and regret to get beyond it.

When the ceremony finally ended, I sat up in my bed and starting scribbling notes to myself. Before I could finish, Mitra walked up to me and asked how I was doing. I tried to explain what happened, but I couldn’t.

He just kneeled, put his hand on my head, and said, “Happy birthday.”

The day after

I leave the retreat center around 11 am on Saturday to board a shuttle to the airport. With me are three people from my group.

One of them is Alex, a garrulous guy from London. I think he’s in his mid-30s, though I don’t really recall. He’s got this dazed look on this face, like he just saw God. His eyes are on fire with excitement, and he’s already planning his next visit.

“When are you coming back?” he asks me. “I don’t know,” I say. He doesn’t quite believe me. Everyone, he assumes, is coming back, either here or to some other place like this. I’m still processing what happened; the thought of the next “trip” hasn’t even occurred to me yet.

We reach the airport, say our goodbyes, and then part ways. I’m standing in line waiting to go through customs, and I’m surprised at how relaxed I am. The line is long and slow, and everyone around me is annoyed. But I’m moving along, passport in hand, smiling for no particular reason.

Typically, I am one inconvenience removed from rage. Today is different, though. When a loud man rolls his heavy suitcase over my open toe, I shrug it off. Brief encounters with strangers like that are pleasant; the awkwardness is gone.

I’m not in my head, and so things aren’t happening to me; they’re just happening. It’s probably too much to say that my ego was gone — I don’t think it works like that. But seeing myself from a different perspective offered a chance to reassert control over it.

People say that a single ayahuasca trip is like a decade of therapy packed into a night. That’s probably an overstatement, but it’s not altogether wrong. In four nights, I feel like I let go of a lifetime’s worth of anger and bitterness.


What now?

At the time of this writing, I’ve been home three weeks. The ecstasy I felt in the days immediately after the trip has worn off as I’ve slipped back into my regular life. A tension has emerged that I still don’t quite understand.

I’m happier and less irritable than I was when I left. The tedium of everyday life feels less oppressive. Part of the reason is that I’m less anxious, less solipsistic. I really do find it easier to see what’s in front of me.

But there’s something gnawing at me. I want to go back to Costa Rica, and not for the reasons you might expect. Forget about the ayahuasca, forget about the tropical vistas, forget about all that. This experience was possible because a group of people came together with a shared intention. That creates an emotional intensity that’s hard to find elsewhere. Every person looks right at you, and you look right back.

But real life isn’t like that. I ride the Metro to work every day, and lately I’ve tried talking to random people. It’s a lot harder than you think.

A man sat across from me the other day wearing a Tulane hat (from the university in New Orleans). I used to live in the area, so I looked at him until he looked back, assuming I’d strike up a conversation. But once we locked eyes, I could sense his agitation and we both turned our heads. Nothing weird or hostile — just clumsy.

I’ve spent years making an heroic effort to avoid awkward exchanges, so I get it. But I’m honestly worried that in a few weeks or months, I’ll be that guy again. And in retrospect, this whole journey will feel like a brief holiday of awareness.

I asked my wife the other day if I seem different to her after the trip. She said that she always felt like she had to force me to offer my attention, especially in those quiet, simple moments, and that now I give it freely. I do find it easier to listen since I returned, and it’s amazing what a difference that can make.

I keep thinking about this idea that a night of ayahuasca is like a decade of therapy. Do you pay a price for taking this kind of shortcut? Are the effects short-lived? Maybe.

I know it’s hard to be in the world without being of the world. And the world is a lonely place full of lonely people. You can’t change that, but you can change your orientation to it. In my case, psychedelics made that a little easier.

And what of the self and the ego? I believed these things to be illusions before I took ayahuasca, and now I’m certain that they are. But what does that actually mean in day-to-day life? Not as much as it should. The ego might be a fiction or a construct or whatever you want to call it, but the sensation of it is near impossible to shake.

Even after taking what is arguably the most powerful ego-dissolving medicine on the planet, I still live in a world that reinforces the story of me all the time. There’s no easy way around all that.

I don’t know what life will be like in six months or a year, but I think ayahuasca was the greatest thing that has happened to my marriage. It wasn’t about becoming a better person; it was about appreciating the role my wife — and other relationships — play in my life. I had to escape my head to see that.

Now that I’ve had some time to think about it, I’d say ayahuasca is the best and worst thing I’ve ever done. I spent a week staring down all my bullshit and all my insecurities, and it was totally liberating. But it was also terrifying and not something I want — or need — to see again.

A question worth asking: If you looked into the world’s most honest mirror, what would you see?


Editor: Eliza Barclay
Photos: Kainaz Amaria
Photo illustrations: Javier Zarracina
Copy editor: Tim Ryan William

 

Publicerat i Filmtips, Folkbildning, Medvetandet | Kommentarer inaktiverade för Härligt att återse Ingunn Sigurdsdatter igen…

Henrik Jönsson om tvångsskatten…

…Public Service ska vi njuta av denna härliga lördagseftermiddag tänkte jag. Den välklädde och vältalige svärmorsdrömmen med sina guldinitialer, får mig att le från sändningens början till dess slut, och han tycks avsky kollektivismen lika intensivt som undertecknad! 🙂

Missa inte Henriks protestlista mot tvångsskatten – länk hittar du i programbeskrivningen som jag klistrat in under youtubeinslaget. Där hittar du även länkar om du vill stödja Henrik i hans folkbildningsinsats.

Programbeskrivning:

Publicerades den 16 nov. 2018

I veckan röstade en överväldigande majoritet av riksdagens partier igenom ett beslut att skattefinansiera Public Service. Denna idé är inte bara arrogant, otidsenlig och hanterad på ett intellektuellt och politiskt ohederligt sätt – den är också demokratiskt farlig. Idag förklarar jag vad som hänt och vad problemet är. I filmens slut ger jag råd och argument för hur du kan hjälpa till att debattera mot Public Service, och jag vill även passa på att be dig skriva på namninsamlingen mot dess skattefinansiering. Det här är min mest ambitiösa video hittills, både i längd och research – jag hoppas ni orkar igenom den: det finns helt enkelt så mycket att säga om problemen med Public Service. Den innehåller bland annat utdrag ur en intervju med Cecilia Stegö Chilò. 🖋 SKRIV PÅ PROTESTLISTAN: https://goo.gl/r62rBF 🥇 Stöd mig via Patreon: https://www.patreon.com/HenrikJonsson 📞 Stöd mig via Swish: 1234 12 75 02 KÄLL-LÄNKAR: I allmänhetens tjänst – granskning av Public Service: https://www.facebook.com/I.allmanhete… Riksdagen om skattefinansieringen: http://www.riksdagen.se/sv/aktuellt/2… Aftonbladet: https://www.aftonbladet.se/a/jP288b?f… Aftonbladet kultur: Dansk skalle mot Public Service https://www.aftonbladet.se/kultur/a/M… Fokus: Striden om oberoendet: https://www.fokus.se/2018/04/striden-… Resumé om Public Service-kommitén: https://www.resume.se/nyheter/artikla… SOM-Undersökningen: https://www.svt.se/nyheter/inrikes/fo…

Slut citat.

 

Detta är killen som kommer att influera politiken till individualitetens fromma framöver. Han kommer kanske att skrämma häcken av Bilderbergmarionetterna lika bra som den kliniska psykiatrikern Jordan B Peterson, vars intervju med Skavlan Henrik för en tid sedan analyserade och som tydligt avslöjar den hjärntvätt som både Skavlan och Annie Lööf är offer för:

För att återgå till statens tjuveri beträffande tvångsskatten för att hålla det sjunkande skeppet Public Service flytande, så har  Michael Willgert intervjuat Lars Bern om Public service obefintliga objektivitet och uppiskande polariseringar och stärker därmed Henrik Jönssons argument:

Önskar ytterligare en folkbildande lördagskväll!

<3C

 

 

Publicerat i Filmtips, Korruption, Paradigmskiftet, Scola Autenticum | Kommentarer inaktiverade för Henrik Jönsson om tvångsskatten…

Dokumentär om basinkomst på SvtPlay…

…innebär att det drar ihop sig för det som för oss ”profeter” varit en självklarhet i åratal. Optimist som jag är om medvetandenivån i omvärlden, trodde jag att alla partier skulle ha basinkomstfrågan bland valfläsket 2014. När så inte blev fallet var jag ännu mer övertygad om att det skulle ske 2018, och när medvetandenivån ÄNNU inte hunnit fram till denna insikt tycks det bli 2022. När det sänds dylika program i Svt kan vi lugnt räkna med att det finns incitament för att marknadsföra ämnet från högre ort, d v s från Bilderbergcirkusen. Det innebär i sin tur att makteliten, vilken enligt insidern och visselblåsaren Bernard (sök i rutan, jag har skrivit några inlägg om honom) består av totalt 8 000 personer, är rädda för mänskligheten och behöver något rejält att kollra bort oss med så att vi kan fortsätta äta med blicken stint ner i krubban ett tag till. Jag letar fortfarande efter ett filmklipp som förevigar en representant från Trilaterala kommissionen som 1991 satt i en TV-soffa och konstaterade att en basinkomst skulle bli nödvändig när det föreliggande systemet med aritmetisk nödvändighet skulle gå i graven tids nog, men jag hittar det tyvärr inte.

Den österrikiska dokumentären från 2017 heter Lön utan Arbete och finns tillgänglig fram till ikväll!

Idén om basinkomst tilltalar båda de kollektivistiska ideologierna – marxism och fascism – av skälet att alla kommer ha tillgång till det strikt nödvändiga samtidigt som korporationerna kan fortsätta ackumulera kapital. Svårast kommer de individer som är inriktade på ”kampen om statens kaka” och strebern att få det genom att transaktionsmyndigheterna kan monteras ned i raskt tempo och att företag kan avskeda medarbetare av vilka som helst skäl eftersom basinkomsten är ett permanentat skyddsnät.

För den enskilde finns enorma möjligheter till ett liv grundat på individualitet – den som vill kan ta hand om sina barn och gamla, utöva hobbies dygnet runt, starta företag själva och tillsammans med andra, utveckla konstnärliga idéer, studera utan begränsningar, filosofera, odla osv. Kort sagt har den som ser möjligheterna med basinkomsten möjlighet att verkligen bli fri och skapa sig en holistisk renässanstillvaro.

Makthavarna i världen kommer tillfälligt att dra sig undan och låta ytterligare ett varv i deras planerade utveckling av världen passera. Minns att de inte har bråttom! Tids nog dras tumskruvarna åt igen om de får sin vilja fram. Det är det vi måste se till att de inte får, utan vi måste hålla dem bundna vid sina stolpar – i evig tid!

Sist i detta inlägg hittar du tre tidigare inlägg i fulltext som jag skrivit om basinkomst/medborgarlön två från 2012 och ett i år inför valet, vilka jag hittade genom att skriva ”frihetslinjen” i sökrutan. Frihetslinjen är förstås repliken på Nya Moderaternas jobblinjepiska. Du hittar fler inlägg i kategorin ”Direkt demokrati & Medborgarlön” i högerspalten.

Direkt demokrati och medborgarlön/basinkomst öppnar för ytterligare en paradigmatisk förändring – den mest signifikativa! Alltså hierarkiernas och mellanhändernas död. Om detta finns också en kategori i högerspalten, liksom om det som traditionellt brukar kallas Jubelår. d v s skuldavskrivningar. Tillsammans bildar de fundamentet för Autentopia, det autentiska paradigmet där empati och humanism råder. Det finns en kategori även för detta… 🙂

Önskar alla en intressant folkbildningslördag!

<3C


Den väntade tsunamihöga arbetslösheten…

…har jag skrivit om många gånger med anledning av det förestående världssystemhaveriet – särskilt vad det kommer att innebära att tjänstemännen nu kommer att drabbas. T ex här, här och här. Man behöver inte ens en kristallkula för att förutse utvecklingen – det räcker gott med tvärvetenskapliga insikter och en förmåga att syntetisera, d v s samla upp de synliga trådarna och nysta i dem trots att andra änden är gömd i framtiden. Nu börjar dock ”experterna” komma ifatt sent omsider, t ex har Investors VD vaknat långt efter ”domedagsprofeterna” och levererar ickenyheten att den här krisen blir värre än den förra (även om de egentligen förstås är en och samma), och Teknikföretagen ger sin dystra bild av framtiden via Svd, och bekräftar att det nu är tjänstemännens tur att omfattas av varsel.

Detta kommer att innebära främst två saker; att ej tillsatta lärartjänster inom matte- och ingenjörsämnena kommer att fyllas upp av friställda tjänstemän från näringslivet. Det blir då slut på det patetiska behörighets- och legitimationsivrandet i utbildningsverksamheterna. Dessa forna gudalika varelser kommer förstås inte att avkrävas några formaliteter för att få undervisa i sina ämnen – och därmed kan inte kraven ställas på några andra heller! Det är en logisk konsekvens av det som kommer att hända inom de närmaste åren framöver.

Det kommer – precis som jag förutsett – också att innebära att när skolorna är fyllda, så blir det ändå många kvar som inte har någonstans att ta vägen. Den retoriska frågan jag brukar ställa i mina inlägg är ”Hur många kan se relativt välutbildade ekonomer, ingenjörer och jurister sitta och tigga för sin överlevnad på Försäkringskassan, Arbetsförmedlingen och socialtjänstens avdelning för ekonomiskt bistånd?” Svar: Inga!

Det innebär i sin tur att denna grupp blir den som kommer att genomdriva medborgarlönen – eller Basic Money som jag kallat den i Autentopia. Den ligger rimligen på studiemedelsnivå och täcker det basala. Man kan förstås inte räkna med att kunna leva  lyxliv på medborgarlönen, men man är å andra sidan fri att fundera på andra möjligheter – kanske studera, starta företag eller leva ett enkelt liv med långkok och självhushållning? Arbetslinjen som formuleras ”att alla som kan och vill ska få arbeta”, övergår till Frihetslinjen som formuleras ”att alla som kan och vill leva utan att lönearbeta ska kunna göra det”. Hejdå Fas3, hejdå självmord pga utebliven sjukpenning, hejdå förnedring och förtryck! 🙂

Skatteintäkterna dalar från en flodström till en rännil, och genom medborgarlönen kan vi slopa kontrollmyndigheterna och fördela överlevnadsmedel direkt från stat till individ – 2000-talet blir därför hierarkiernas och mellanhändernas död.  Föräldrar kommer att ta hand om sina barn och lönearbeta mindre (ifall detta står till buds alls). Kreativiteten kommer att eskalera och företag växa fram – alla med environmental management som övergripande princip. Vi kommer att utveckla ett sunt monetärt system med lokala valutor, vi kommer att bli mer sociala och bry oss mer om varandra. Det är ingen utopi – det är en logisk konsekvens av den utveckling de flesta borde kunna se vid det här laget – även utan kristallkula! 😉

Till bloggen ”Intressanta nyheter” – se länklistan till höger – vill jag rikta ett tack för det förtjänstfulla arbetet att samla just intressanta nyheter. Den ger en samlande bild av  aktuell systemkritik från när och fjärran!

Ha en fin helg – och nedan hittar du förordet till texten om Autentopia – 2061, som jag för övrigt lägger ut i sin helhet fritt 1/1 2016 då Thomas Mores Utopia fyller jämt 500 år! 🙂

Förord till texten om Autentopia – 2061.

Introduction to Authentopia – 2061

Att ”experterna” alltid har haft fel…

…kan vi för varje dag allt tydligare konstatera. Enfaldiga analytiker i olika organisationer säger nu det som bl a den här bloggen försökt förmedla i flera år – att systemet havererar. Så till den grad att t o m Arbetsförmedlingen  inser att arbetslösheten kommer att öka och inte minska – även om ingen där ännu fattar dess magnitud. Teknikföretagen inser att fjärde kvartalet 2012 kommer att innebära nedgångar motsvarande de 2008 – efter Lehmankraschen, och att behovet av arbetskraft kommer att minska 2013. Fler och omfattande varsel för att sammanfatta. Penningsystemet ifrågasätts numera öppet, peak oil är ett faktum och seriösa diskussioner om medborgarlön förs bland systemkritiker med gott om substans mellan öronen.

För oss som deltagit i högre studier har ju knappast kunnat undvika teorier om det postmoderna tillståndet. Individer och samhälle förändras gradvis, gamla idéer som i princip betraktats som naturlagar (t ex exponentiell tillväxt och fractional reserve banking) blir för varje dag allt mer uppenbart vansinniga. Hur har det varit möjligt för ”expertisen” att blunda för detta så länge?

Stanford university har analyserat ekonomers brister och kommit fram till att just enfalden är en nödvändig parameter för missbedömningarna.  Enfalden avslöjar sig genom bristen på förmågan att betrakta ett problem ur flera perspektiv – multiple framing på engelska. Oförmågan att betrakta ett fenomen ur någon annans perspektiv är också detsamma som oförmåga till empati. Det är logiskt att den som tolkar världen utifrån sitt eget fjuttiga perspektiv, också tror att densamme vet bättre än andra, och därför gärna undervisar, kontrollerar och vill bestämma. Enfaldiga människor som är politiker och chefer skapar förstås oändligt lidande för människor i en organisation genom att spelreglerna är osunda – så till den grad att de förtryckta själva måste sparka på någon annan (kanske fru och barn) för att få ur sig ångesten som förtrycket genererar. Alternativet är att vända den inåt så att den manifesteras i utbrändhet och depressioner. Det är en logisk konsekvens av det materialistiska, maskinistiska (rationella), konsumistiska, hierarkiska och enfaldiga samhället. Autentopia speglar ett diametralt motsatt system som är idealistiskt, humanistiskt, kreativt, självorganiserande och empatiskt.

Det finns många liknande samhällsvisioner och idéer som florerar, och de har mycket gemensamt med den Autentopiska visionen. Det är ett stort paradigm som går i graven nu – personligen brukar jag kalla det överskottsparadigmet med anledning av att hierarkier först har uppstått när någon i en grupp jämställda var tvungen att kontrollera nyckeln till den första sädladan. Det är på världssystemnivå därför ett behovsparadigm vi går in – frihet, jämlikhet och broderskap i global mening. Överskottsparadigmet är ett omoget och inautentiskt system och för att uppnå mognad och autencitet måste samhället byggas underifrån på en ny värdegrund. Här är min översättning av Donella Meadows systemteori:

 

Att fjutta med tekniska lösningar längst ut i ett havererande system  är meningslöst, det är till värdegrundsnivån vi måste backa för att få rätsida på världen.

Stanfordsforkarnas lösning är ur det föreliggande systemets perspektiv kontroversiell – särskilt om man beaktar ”experterna” på Svenskt näringslivs förslag att inte bevilja studiemedel för humaniorastudier. Man föreslår för ekonomernas vidkommande beträffande deras studier, är mindre fokus på utbildning till förmån för just bildning – humaniorastudier som obligatoriska inslag på ekonomprogrammen. Det är allmänt tankegods att just humaniora tenderar att vidga människors synfält och empati, och utan empati kan man inte utveckla förmågan att betrakta världen ur flera perspektiv. Men när man väl har lärt sig detta så uppstår förändringen från ett subjektivt till ett objektivt förhållningssätt – och de enfaldiga inser att kanske andra än de själva kan sitta inne med större insikter än de själva någonsin kan uppbringa. Det är först när en kritisk massa utvecklat denna förmåga som vi kan skapa ett sunt världssystem. Det är just detta som är på väg att hända nu!

Konkret kommer det att innebära att det representativa systemet ersätts med ett direktdemokratiskt, och att arbetslinjen ersätts med en frihetslinje – jobben kommer ändå inte att räcka till, och inte heller resurserna. Även om någon i morgon skulle komma på ett sätt att tillskapa gratis energi, så finns det inte råvaror nog för att fortsätta driva den exponentiella tillväxtlinjen, och vi har i synnerhet inte råd med att belasta jorden med mer utsläpp.

Frihetslinjen innebär att ”de som vill och kan, ska få möjligheten att bli befriade från lönearbete genom en liten men värdig medborgarlön” – lämpligtvis motsvarande studiemedlen. Inte särskilt många idag skulle klara sig på en sådan eftersom de flesta har för höga levnadsomkostnader. Det är därför en lång process att ställa om för flertalet, men de som kan och vill, blir hjältar i paradigmskiftet eftersom de genom att avstå från lönearbete gör det lättare för de som inte vill och kan dra ner sina kostnader, att hitta ett jobb. Många förespråkar att vi ska dela på de jobb som finns kvar i framtiden genom att minska arbetstiden, men det verkar vara mera ett utslag av ekonomisk millimeterrättvisa än ett seriöst sätt att snabbt hitta lösningar i det nya systemet – och det är ju det materiella fokuset vi måste komma bort ifrån! De materiellt framgångsrika i dagens system får helt enkelt lära sig av dem som redan lärt sig att navigera i ett resursfattigt sammanhang – t ex ungdomar, studenter, arbetslösa, lågavlönade, deltidsarbetande och sjuka.

Det riktigt intressanta med medborgarlönen är att den skapar jämlikhet och frihet från förtryck – det som människan strävat efter sedan upplysningstiden men alltjämt misslyckats med p g a felaktiga föreställningar om att världen ska styras genom politiska ideologier. Så enfaldigt det också! Bloggaren Lars Wilderäng går just idag in mer detaljerat på konsekvenserna av en medborgarlön, men anser att medborgarlönen är en naiv dröm just eftersom makthavare gynnas av det föreliggande systemet. Personligen är jag övertygad om att tjänstemännen som nu får se sina välbetalda jobb försvinna, kommer att bli den grupp som kommer att kunna driva igenom den med sitt sociala och intellektuella kapital som tidigare friställda grupper saknar. Min retoriska fråga brukar vara: ”Hur många kan föreställa sig civilingenjörer sitta på socialen och tigga försörjningsstöd?” 🙂

För första gången i världshistorien får vi en sund och rättvis kapitalism med utbud och efterfrågan i en självorganiserad balans. När en människa alltid kan välja medborgarlönen istället för att arbeta, så uppstår den situationen att individen kan förhålla sig kritiskt till varje lönearbete och konkurrensen utgörs av de som anser sig att det är värt att ge upp friheten för. Om det är ett jobb som de flesta anser meningsfullt, stimulerande och utvecklande med en bra arbetsmiljö och en sund ledning så sjunker lönen, medan det omvända inträffar om arbetet av många uppfattas som meningslöst, trist med en dålig arbetsmiljö och en förtryckande ledning – lönen stiger. Tack och hej säger vi då till mellanhanden som fackföreningarna utgör! 🙂 Vi kan också säga tack och hej till LAS – det är ju medborgarlönen som blir basinkomst och norm medan lönearbetet blir en ekonomisk bonus och kanske något man kan ägna sig åt om man inte har något vettigare för sig för tillfället! 🙂

Samhällsförtrycket sjunker dramatiskt genom att staten inte längre kontrollerar människor via sina mellanhänder Försäkringskassan, Arbetsförmedlingen, CSN och socialens försörjningsstöd. Den enskilda individen avgör själv om hon är sjuk, föredrar friheten, vill studera eller starta företag med obegränsat starta-eget-stöd på hel- eller deltid beroende på den ekonomiska framgången. Vi sparar också pengar genom att skrota t ex konjunkturinstitutet och andra BNP-kopplade myndigheter. Nu när Cervenka på Svd har ifrågasatt just meningen med BNP-måttet som norm, så kan vi anta att den kritiska massan överskridit gränsen som kan generera ett sundare tänkande generellt i samhället.

Genom frihetslinjen får vi övergripande en förskjutning från materialism till idealism, från konsumism till kreativitet, från maskinism till humanism. Vi får tid att skapa sådant som inte finns genom att använda det som redan finns tillverkat (hållbart designtänkande), vi blir motiverade att skapa en giftfri miljö, får tid att odla/laga sund och giftfri mat som till skillnad från dagens toxinhärdar som tär på våra kroppar och hjärnor.

I Autentopia har förstås allt detta redan hänt, och förordet till texten hittar du här:

Förord till Autentopia – 2061

Introduction to Authentopia – 2061

 

Partiet Medborgerlig samling, MED…

…plockar poäng i valrörelsen genom avsaknad av sin smygkollektivism – åtminstone såvitt jag kan bedöma, och här når du deras hemsida. Igår hittade jag ytterligare en intervju med partiledaren Ilan Sadé, utöver den som jag publicerat i bloggen genom tidigare inlägg. IS är jurist och partiet har en talande slogan – Mer sans, mindre sensation, och i intervjun framgår kritiken mot den politiska korrektheten och rädslan för sanningen.

Ni som följt Autentopiabloggen vet att jag förespråkar direkt demokrati, och alltfler inser att en sådan är tekniskt möjlig sedan länge. Eftersom det finns digitala identitetssystem så kan man också utveckla system för direkt demokrati. I texten om Autentopia – 2061 röstar ju människor på flera nivåer – från kvartersområdet ända upp till världssystemnivå där allokering av resurser framför allt är huvudfrågan. Skillnaden är att beslutsfattare avseende problemformuleringarna i världen inte har någon agenda, utan alla har förmågan att betrakta varje problem multiperspektivistiskt utan egenintresse. Den omogna människan ser ju allt endast ur sitt egna perspektiv, och egennyttan bland marionettpolitikerna, styrda av en globalistisk maktagenda, är patetiskt allenarådande. Om MED har något sådant kort som direkt demokrati i rockärmen vet vi dock inte, men i intervjun nedan uttalar sig Ilan Sadé negativt om kollektivism. Det kanske är en ledtråd?

Vidare förespråkar jag en ekonomisk brygga mellan föreliggande bristdrivna system och det framtida Autentopia, och det innebär en liten men nödvändig basinkomst. Den arbetslöshet som uppstår i kölvattnet av pyramidspelets haveri, innebär att ersättning från A-kassan för väldigt många kommer att ta slut efter något år. Jag hörde siffran sju år beträffande hur lång tid det tar innan det postindustriella samhällets ekonomiska situation når botten. Därför krävs en samlad lösning för att inte folk ska ligga på gatorna och svälta ihjäl såsom grundlagen Regeringsformen reglerar – för att uttrycka det i sensationell terminologi. MED skulle kunna montera ner alla transaktionsmyndigheter såsom kommunernas försörjningsstöd, CSN, A-kassor, Arbetsförmedling, försäkringskassan, pensionsmyndigheten och införa en enhetsersättning för alla som inte kan eller vill arbeta. Låt säga ekonomiskt motsvarande studiemedlen idag. Den administration (och därmed kostnader) som detta skulle spara åt folket är förstås enorm. De som jobbar i dessa myndigheter idag, får förstås också basinkomst, så de behöver inte heller svälta ihjäl eller bli hemlösa trots att de inte behövs längre i systemet eftersom systemet såsom vi känner det, efter paradigmskiftet inte existerar.

Det kallar jag rättvisa, förty självklart är det så att den som arbetar ska ha bättre betalt än den som inte arbetar – oavsett orsak! Ett bra namn på en sådan strategi skulle kunna vara Frihetslinjen eftersom staten garanterar överlevnaden samtidigt som människan är fri att disponera sin tid! Staten skulle inte heller behöva jaga verksamheter som inte har anställda medarbetare, utan en enskild människa skulle – ensam eller tillsammans med andra var för sig – kunna ha en inkomstbringande skattefri hobby istället för lönearbete.

För statens vidkommande blir det alltså det behovsprövade lönearbetet som kan existera inom statens verksamhet och det utgör skatteunderlaget tillsammans med företag och organisationer som har anställda medarbetare knutna till sig, och staten kan därför bli så stor som detta system tillåter. Vad Ilan Sadé tycker om en sådan idé för framtiden har jag ingen aning om, men kanske MED är ett parti som skulle kunna ha modet och självständigheten att presentera och genomföra den?

De tre frågor som partiet driver som jag anser viktigast är:

  • Myndighetskontraktion – nedmontering av onödiga institutioner.
  • Införandet av en konstitutionsdomstol (vilken bevakar att grundlagen inte överträds)
  • Återinförande av tjänstemannaansvaret (som Olof Palme plockade bort i början av 1970-talet)

Nedan hittar du den klargörande intervjun med Ilan Sadé av Youtubekanalen Hur kan vi samtala om…?

Så här beskriver kanalen sig själv:

Med denna insats avseende nya idéer på partifronten önskar jag studenterna i Scola Autenticum en härlig folkbildande helg! 🙂

<3C

 

FacebookTwitterGoogle+

 

Publicerat i Direkt demokrati & Medborgarlön, Empati & Humanism, Hierarkiernas och mellanhändernas död, Skuldavskrivning | Kommentarer inaktiverade för Dokumentär om basinkomst på SvtPlay…

Årets sista odlingsuppdatering…

…och en smaskig bakteriedödare får bli dagens blogginnehåll. Paprikaplantorna inomhus blev fem från förra året och fem från i år. De är nu utspridda vid fönstren, och fortfarande kommer nya blommor som jag pollinerar efter hand. Det ska bli spännande att se hur länge de orkar bilda frukter. Det får bli ett ämne för nästa års odlingsinlägg. Kanske hade växtbelysning kunnat hålla dem igång hela vinterhalvåret, men det får bli en senare fråga…

100 gram röd paprika lär innehålla 227% av dagsbehovet till skillnad från 100 gram apelsin som innehåller 60%. Detta läste jag i torsdags i samband med att jag kände att en förkylning var i antågande. Därför åt jag tre paprikor om dagen torsdag och fredag, och igår när jag kände att förkylningsvärk började smyga sig på, kom jag på idén att boosta paprikan med citron, honung och kardemumma. Det var det jag hade hemma och eftersom kardemumma enligt uppgift har samma egenskaper som ingefära, så satsade jag på det. Det blev randigt godis i två lager:

När jag precis tänkte hugga in mindes jag att jag läst att tomater bör ätas tillsammans med fett för att alla näringsämnen ska komma till sin rätt, och anrättningen ser onekligen lite torr ut. Därför ringlade jag över även lite olivolja och det blev fantastiskt gott! Idag ska jag testa att låta det stå och dra några timmar.

*

Tacksamt nog så har faktiskt blandsalladen och salladskålen fortsatt att växa inne i kuvösen tillsammans med persiljan. Det blir därför lyxsallad med tomater och dressing till lunchen i några veckor till, liksom ytterligare en omgång persiljesmör:

*

För övrigt var det gyllenbären som fick min uppmärksamhet i helgen. Med mycket möda och stort besvär skalade jag till mig ca en liter i lösvikt räknat.  De flesta bären var omogna så moset blev grönt när jag kört dem i matberedaren. De lär bli lite sötare i frysen där två tredeciliters burkar tronar i väntan på rätt tillfälle, men det blir nog att tillsätta lite honung innan moset förtärs. Några höljen var exceptionellt vackra med sina tunna filigranblad, och ett tvillingbär hittade jag också! En vacker dag kanske jag till och med tar mig tid att beskära bilden…:

*

Jag hann titta på många intressanta föredrag på Youtube under tiden jag skalade gyllenbären, och jag hälsar därmed alla bloggläsare välkomna till en maffig söndagsmatine sist i inlägget – med två publikationer med NASA-fysikern och medvetandeforskaren Tom Campbell, och önskar därmed en fortsatt folkbildande söndag!

<3C

—————————————————————————————————

Publicerat i Filmtips, Naturvetenskap, Odling, Paradigmskiftet, Scola Autenticum | Kommentarer inaktiverade för Årets sista odlingsuppdatering…

Sjöfartsverket och bloggstatistik…

…blir föremål för dagens visade intresse. Den som kollade upp IP-numren som framgick av en av bilderna i förra inlägget, såg att en stor andel besökare kom från Kina. Det är egentligen för att hålla lite koll på spridningen av Autentopiabloggen som jag kollar statistiken då och då.

Efter åtta år av bloggande har jag noterat att intresset går i vågor. både beträffande geografisk härkomst och besökarantal.  I början samlade jag de mest spännande IP-numren i dokument som jag kallade IP-kuriosa och liknande, och den nyfikne kan söka på t ex ”IP” så borde några sådana dokument dyka upp. Från början var mest svenska IP-nummer representerade, senare var det främst besökare från USA och Ryssland som hälsade på. Därefter Rysslands kransstater och Europa som frekvent besökte bloggen. För några år sedan började Kina tillsammans med Indien och Indonesien visa intresse, och nu är det övervägande Kina som tittar in. Som kuriosa har jag sist i detta inlägg lagt in några skärmdumpar som jag sparat de senaste åren. Det är inte många eftersom jag väl blivit lite blasé.

Längs vägen har också de  flesta svenska myndigheter snokat runt inklusive regeringen och kungahuset, liksom många globala företag. På senare tid har nästan varje dag Google, Microsoft och Amazon hälsat på. All världens universitet och multinationella företag liksom svenska kommuner har hittat till Autentopias underbara korruptionsfria värld – intressant nog! Inte så märkligt alltså att bloggen är under ständig attack beträffande inloggningssidorna. ”Deep state” har också haft stora framgångar och raderat inlägg, länkat om textlänkar i widgetfältet bl a om centralbanksystemet och Nybro kommuns kriminalitet beträffande min egendom till snällare inlägg.

*

 Med anledning av Stefan Torssells bok och inslag i videopublikationer har jag förstås lite koll på det uppdykande IP-numret vilket visade sig tillhöra SJOVNET – Sjöfartsverket. Särskilt som representanter för detta verk visade sig i bloggstatistiken innan jag hade nämnt det i bloggen, vilket jag gjorde först med förra inlägget.

Igår visade statistiken för torsdagen på 242 intresserade själar från SJOVNET, och idag visade statistiken för fredagen på 272. Alltså har vederböranden noterat inlägget.

”Referring sites” hade ökat till 16, alltså att 16 av de 242 kom direkt från deras intranät där vi kanske kan våga oss på en gissning att en länk till Autentopiabloggen finns inlagd, kanske som en varning – trots att jag inte skrev en rad förrän jag hittade Michael Willgerts intervju med Stefan Torssel?

*

Det var när jag skärmdumpade bilderna på ovan förekommen anledning som jag blev påmind om tidigare bilder av kuriöst slag. Nedan följer en liten kavalkad med godbitarna inkluderande ett IP från Japan som dök upp samma dag som SJOVNET, och som är det första såvitt jag vet…:-)

Håll tillgodo och gör en fortsatt fin helg!

<3C


 

 

 

Publicerat i Bloggstatistik, Korruption, Ondskan, Scola Autenticum, Svensk politik | Kommentarer inaktiverade för Sjöfartsverket och bloggstatistik…

Börjar bolaget SJÖFARTSVERKET skaka sönder…

…av korruptionsstormen kring Estonia? Ja, sannerligen har inte mycket gått rätt till beträffande hanteringen av denna katastrof vilken nu avhandlats i bokform av Stefan Torssell, tidigare chef för verket. Han hade nyligen börjat sin tjänst när ”olyckan” inträffade och genom att han blev kontaktad av anhöriga, började han forska i bakgrunden och händelseförloppet.

Jag har tidigare publicerat en intervju med Stefan Torssell på bloggen, och kanske var det därför jag under några dagar hittade bloggbesökare i statistiken (bild 1 nedan) som jag via IP-sökning fann benämnd SJOVNET (bild 2 & 3), och längre ner på IP-registreringen stod det i klartext Sjöfartsverket (bild 4). Statistiken avseende ”referring sites” angav att två träffar kom närmast från just detta verks intranet (bild 5) och vid klick på länken dit, så kom mycket riktigt en inloggningssida upp (bild 6).

Jag visste ju med mig att jag tidigare skrivit något om oegenligheterna kring Estoniakatastrofen och om Stefan Torssell, men jag funderade på vad verket hade för anledning att besöka Autentopiabloggen i dagsläget. Någon dag senare hittade jag till min förvåning på Youtube en intervju av Michael Willgert med just Stefan Torssell – men jag har ju ännu inte publicerat något inlägg kring detta, förty det är det jag gör nu!

Det är inte svårt att förstå Sjöfartsverkets kalla fötter, och nervösa letande efter spridning av information om korruptionen. Många inblandade som var tillmötesgående mot etablissemanget fick senare fina statliga tjänster, berättar ST bland annat.

Heder åt insiders och visseblåsare, vilka alla i början blir förnedrade och förlöjligade innan sanningen inte längre kan döljas p g a överväldigande bevisning. Hela Sweden, the Kingdom of är ett sjunkande skepp – ett slavskepp – och det är denna korrupta lögn- & maktstat som vi måste vända 180 grader till ett sanningsparadigm och som med juridisk terminologi ska upp på land där alla är fria suveräna människor, d v s en autentopisk värld.

Endast enskildas medvetandeutveckling, vilka avspeglas i det kollektiva världsmedvetandet, kan skapa en autentisk  värld, så sätt igång och tänk själv  istället för att läsa PK-tidningar och titta på PK-kanaler! 🙂

<3C

 

Publicerat i Autentopia - idé och berättelse, Bloggstatistik, Korruption, Paradigmskiftet | Kommentarer inaktiverade för Börjar bolaget SJÖFARTSVERKET skaka sönder…

Skarpe arkitekten från Vellinge, Peter Krabbe…

…slår till igen med ett vasst inlägg om politiken i Europa – med franske Macron som drivande kraft. Analysen är oslagbar och både inlägget och kommentarerna bjuder på strålande folkbildning. Håll till godo!

<3C


Mes chères compatriotes (Mina kära landsmän) ….

emmanuel-macron-francia-737x415
Foto Creative Commons

 

Hemkommen från Frankrike har jag anledning att sätta mig ner en stund och smälta intrycken från en accelererande process i detta land, som har en framträdande plats i mitt hjärta efter ett helt livs positiv bekantskap. Vad är det då som behöver bearbetas? Jag tror att det numera är välbekant för de flesta att Emmanuel Macron, fransk president sedan knappt två år tillbaks, allt mer framstår som globalismens främsta banérförare i Europa.

När EU förändras genom Storbritanniens utträde och Merkel snart försvinner från den politiska scenen kommer inte Macron att tveka inför försöken att göra Frankrike till EU:s ledande land, en möjlighet som man väntat på i hundratals år. Sverige viftar på svansen.

Eftersom jag sannolikt är mer insatt i globalismens agenda än den genomsnittlige fransmannen, bjuder Macron på ett för dessa senare närmast bisarrt skådespel. Man kan säga att fransmännen pendlar mellan hopp och förtvivlan, flertalet går och lägger sig på kvällen med en malande oro i kroppen – vad menar mänskan egentligen? I Frankrike värderas teaterkonsten högt, i likhet med retoriken. Macron är en kompetent skådespelare.

I förra veckans tal till nationen återkommer rubrikens fras, ”mes chères compatriotes” inte bara i inledningen, utan i början av varje nytt stycke. En andemening att Frankrike åter skall bli kulturellt, vetenskapligt och ekonomiskt stort och mäktigt varvas med att detta skall vara rättesnöret även för resten av Europa…. Frankrike som modell för resten av världen. Denna förvirrande blandning av nationalism och globalism är speciell för just Frankrike, vars inte bara nationella, utan också regionala kulturtradition, är starkare än i något annat land i Europa. De diversifierade familjejordbruken levererar kulinariska specialiteter i mängder, ofta med namn knutna direkt till regionen. Detta gäller även olika typer av hantverk, de flesta kopplade till månghundraåriga traditioner.

Att marknadsföra globalismen som något Frankrike skall underordna sig är därför uteslutet för Macron, istället måste han marknadsföra Frankrike som själva förebilden för världen i övrigt. Så vinner man val i Frankrike. Som den lille Napoleon som Macron tror att han är, utlovar han ”en genomgående och grundläggande förnyelse av landet”,  förra gången det hände var nämligen under Napoleons era i början av 1800-talet.

Då subventionerades exempelvis brödpriserna för att alla skulle ha råd att äta sig mätta – något som gäller än idag. Kanske inser Macron att detta kommer att behövas även i framtiden…

Macron är intressant att studera eftersom han är en medvetet framkonstruerad globalistpresident, tagen direkt ur stallet på Rothschilds Bank i Paris och lanserad av de internationella oligarkerna med hjälp av obegränsade resurser och i kraft av ägarinflytandet i all fransk press, värd namnet. Soros slagord ”Move On” användes direkt i Macrons kampanj, översatt till ”En Marche” och har utan nämnvärd självkritik slussats vidare till Annie Lööfs svenska ”Framåt” i avsikten att ge henne den svenska statsministerposten.

Hur hanterar då Macron sin svåra uppgift? Framlyft av en jublande folkmassa för knappt två år sedan kan han konstatera att entusiasmen svalnat betydligt, opinionsundersökningarna pekar rakt nedåt. I förra veckan fick Macron byta ut större delen av sin regering sedan viktiga ministrar tröttnat på leken och sagt upp sig. Därav hans vädjan till sina landsmän. För att förstå hans avsikter får man vara en fullfjädrad analytiker, gemene man hittar inte det konkreta bland alla stora ord och floskler. Det gör man däremot när det börjar göra ont i plånboken. Skattehöjningarna duggar tätt. Precis som i Sverige används de globalistiska moralkakorna om klimatförändringar och hållbarhet för att chockhöja skatterna på hushållsgas, bensin och diesel. Alla städer över 100.000 invånare skall betala trängselskatt med belopp som kommer att göra det omöjligt för privatbilister att regelbundet besöka en stadskärna och kommuner och departement tvingas höja den lokala fastighetsskatten med 10- 20% för att klara de skenande omkostnaderna för samhället. Sjukvården rasar med vårdköer som börjar närma sig Sveriges. När ett stort antal små kostnadsökningar slås samman blir effekten kännbar för alla, fransmännen blir allt fattigare. Samtidigt höjs pensionsåldern och kraven att alla skall arbeta mer. Ett nytt poängsystem skall relatera arbetad tid till pensionsbeloppen, vilket drabbar alla svaga samhällsgrupper hårt. Äldre kvinnor som varit hemma med barnen blir som änkor praktiskt taget medellösa.

Det är givet att när möjligheterna att förflytta sig i samhället minskar så drabbas också all affärsverksamhet och handel. Landet kastas in i en ond spiral. När Macrons kärleksvecka hos Trump var över och motsättningarna visade sig mellan det nya, nationalistiska USA och ett globalistiskt EU i form av ömsesidiga handelshinder, blir spiralen allt djupare. I förra veckan avvecklade Ford en växellådefabrik i Frankrike med tusentals arbetslösa som följd, den skulle flyttas till USA. Det är bara början.

I globalismens agenda ingår att sänka folkets levnadsstandard till en nivå som ger ett enkelt, men ändå livsuppehållande liv. Så gör man folket lydigt och kraftlöst. Samtidigt höjer eliten sin egen standardnivå ogenerat, med för alla demoraliserande konsekvenser. Klyftan skall vidgas.

I Frankrike pågår ständigt processer mot politiker på hög nivå för maktmissbruk och korruption. Vanligt är att dela ut topplöner till både hustru och barn genom fiktiva anställningar. Detta har förvisso pågått alltid i Frankrike, oavsett parttillhörighet, och skall inte skyllas på Macron, även om fenomenet knappast lär upphöra under hans tid.

Om man då ser på den nu aktuella migrationsagendan i FN:s regi, vet nog alla att Frankrike redan är extra drabbat av terrorattentat i den högre skolan. Man kan söka orsaken till detta i den roll som Frankrikes presidenter tagit på sig ända sedan 1970-talet, genom bildandet av OIF ( Organisation Internationale de la Francophonie), en organisation för samarbete mellan fransktalande länder i världen med 85 medlemsstater, varav ett påtagligt inslag från Afrika.

Detta har varit starkt drivande i Barcelonaavtalet och påverkat det kommande undertecknandet i Marrakesh av FN:s Global Compact med krav på fri migration. Från de fransktalande f.d. kolonierna i främst Afrika kommer nu den redan stora migrationen att öka lavinartat till Frankrike, där man redan har språket klart.

De nordöstra delarna av Paris är redan i ett stadium av undantagstillstånd och värre kommer det att bli. Dessa invandrargrupper söker sig till storstäderna och har ingen plats i det traditionella jordbrukssamhället som jag beskrivit ovan. Precis som i Sverige saknas både bostäder och lämpliga arbetstillfällen för dessa, ofta lågutbildade migranter. Våld och kriminalitet ökar i konsekvens av att arbetslösa befolkar gator och torg. I en nyligen presenterad prognos behövs 20.000 nya fängelseplatser omgående. Planeringen för detta ligger dock långt efter verkligheten. Muslimerna utgör 7% av befolkningen men upptar 50% av fängelseplatserna. Det är svårt att se detta som ”hållbar utveckling”.

Vad kan vi då lära oss av detta?

Först och främst att med Annie Lööf i Macrons fotspår kommer Sverige också snabbt att sjunka allt djupare i misären. Som en parallell till Fords agerande i Frankrike har vi redan SAAB:s uppsägningar när man flyttar tillverkningen av det planerade skolflygplanet till USA istället.

Ett handlingsförlamat Sverige där inga beslut kan fattas på grund av att samtliga kontroversiella frågor måste läggas i malpåse, är ingen bra överlevnadsstrategi för ett land där kostnaderna kommer att öka lika snabbt som produktionen minskar.

Macron deklarerade redan vid sitt tillträde att han ”bara” skulle sitta sina fem år vid makten, sedan var uppdraget avslutat. Jag förstår mycket väl att han kommer att fly från landet med kappsäcken full av pengar – om han inte avsätts dessförinnan – och att Annie Lööf skulle kunna klara mer än en fyraårsperiod tror nog ingen i Sverige heller. Globalismen kommer att ha havererat innan dess. Frågan vi får ställa oss är – kommer skadan att kunna repareras?

Peter Krabbe

53 Responses to Mes chères compatriotes (Mina kära landsmän) ….

  1. Lilla fröken PK says:

    Macron och Lööf, lika autentiska som Ken och Barbie – och lika plastiga!

  2. Jättebra text Krabbe. Tidigare Rothschild bankiren Macron är Eliternas kandidat. Marine Le Pen visade sig ligga bra till i opionionsundersökningar men fick sämre resultat än förväntat, antingen har folk inte vaknat eller så var det röstfusk. Vi ser ju samma fenomen i Sverige med SD som tippad etta i månader före valet, men som landade på tredjeplatsen.
    Mycket svårt att övertyga mig om att det var fair play.

    Jag lyssnar mest på Amerikanska podar/alternativ media, men även något inslag från MSM i USA. Sista spärren har släppt. I fredags var det en nyhet om 63 barn som dött bara någon dag/samma dag efter förlossningen som hittades i en frys. Han som drev företaget hade aldrig begravt dem, fast anhöriga betalat för det.

    Ett annat fall gällde Kemoterapi, där 1.200 patienter behandlas trots att de inte hade cancer, detta enbart i vinstsyfte. Läkare får provision för varje influensavaccin han sprutar in. Idag kan ingen läkare hävda att vacciner är ofarliga, de kan inte ens låtsas ovetande. Folk gör allt för pengar. Sedan har vi skolor som blir av med bidrag till skolan om inte en viss procent är vaccinerade. Och i Australien har de nu infört obligatorisk vaccinering på barn, föräldrarna får inte bestämma själva.

    Hela världen går mot en faciststater och de flesta människor är helt omedvetna om detta och sitter bekymmerslösa och tittar på Let’s Dance medan NWO vinner mark. Svensken kommer inte ens att tycka att det är något problem när kontanter i Sverige inte tillåts som betalningsmedel längre. De kommer förmodligen att villigt låta sig chippas också, efter att ha sett The Kardashians eller andra kändisar göra reklam för detta.

    Jag blir tårögd när jag hör Lyckliga gatan…

  3. Suavalle says:

    I Frankrike i Strasbourg finns EU-parlamentet som nu steg för steg med accelererande hastighet inför inför nya förbud i syfte att begränsa yttrandefriheten. Den officiella motivationen är att bekämpa facism, nazism…

    Här är en liten filmsnutt om EU-parlamentets arkitektur som tydliggör intentionen bakom skapelsen av EU:

    Senaste åtdragningen av snaran:

    http://www.friatider.se/eu-kr-ver-totalt-f-rbud-mot-nyfascistiska-organisationer

  4. jog.hyssna@telia.com says:

    Tack för denna SUVERÄNA beskrivning av Macon och dagens Frankrike!!! Har du lagt ut den på Facebook eller andra fora? M v h Jan-Ola Gustafsson

  5. En lärorik och kompetent analys. Nedanstånde länk är också läsvärd:

    http://kkrva.se/frankrike-tyskland-och-den-europeiska-samhorigheten/

    Frankrikes bönder har en mycket stor makt. Om någonting inte passar dem åker de till Paris och blockerar halva stan. Bönderna bryr sig nog inte om Macrons svada de är sig selve nock. Macron får passa sig. Hans munväder duger inte när det krisar. Tyskland har nästan dubbelt så stor BNP jämfört med Frankrike men har inga kärnvapen, däri ligger balansen. Tyskland har inte haft några starka ledare på länge. Det räcker med att det efter Märkel dyker upp någon Führer ( ej någon nasse) för att Macron skall krympa rejält.
    Tyskland är det land som skall styra Europa och omstrukturera EU:s röriga och ineffektiva och extremt kostsamma administration. Så ser jag det. EU får inte spricka, UK måste tillbaka. Ett EU-löst Europa kommer att leda till oöverstigliga problem och kanske krig. Det jag är emot är den sanslöst stora och ineffektiva överstatligheten och kampen för globalisering, inte EU per se. Men man skall ha klart för sig att denna leds av ledande individer t.ex. Macron, inte av de de olika folken som inte är insatta i vad det innebär genom att inte vara informerade eller pålästa. En allegori: Råttfångaren från Hammeln.
    Om 500 år, om vi finns kvar då, är jorden globaliserad och mantrat är Rättfärdighet, Sanning och Kärlek i Jesu Kristi Namn. Mänskligheten har blivit andlig igen. Ingen svälter och ingen fryser och ingen är förföljd. Energifrågan är löst. Girigheten är borta på grund av att den ekonomiska konkurrensen inte finns mer. Människor tävlar med varandra som individer på idrottsbanorna, i schacktävlingar och allt annat. Vinnarna hyllas men de som inte vinner är goda och glada förlorare. Detta är min ”uppenbarelse”. I´m a dreamer. Eller hur Fiskargubben.

    • Tack för kloka tankar. Herolfs analys har jag inget principiellt att invända emot, maktkampen mellan Frankrike och Tyskland har funnits i tusen år. Det är därför svårt att tro att den i nuvarande korta perspektiv skulle gå att sopa under mattan. Anledningen är att Tysklands effektivitet väsentligt överträffar Frankrikes, att bromsa Tysklands snabbare utveckling har varit en central tanke de senaste hundra åren och den direkta anledningen till både det första och det andra världskriget. Resultatet av det första blev därför att frånta Tyskland en tredjedel av sin geografiska utbredning, landet hade haft en ojämförlig tillväxt sedan Tysklands enande 1871 och det dåvarande fransk- tyska kriget och hotade de koloniala intressena i både Frankrike och Storbritannien. Det andra världskriget hade sin direkta orsak i Hitlers ambition att återta dessa förlorade områden, stora delar av den tyska befolkningen levde fortfarande utanför de nya, snävare gränserna.
      Att EU har ett säte i Strasbourg hör symbolmässigt samman med den roll som Alsace /Elsass spelat i historien med växelvis tillhörighet till ömsom Frankrike, ömsom Tyskland.
      Tysklands armé är underordnad NATO, men är inte gratis för Tyskland. Kostnadsbidrag till NATO kombinerat med svindlande skadeståndskrav från krigen har knappast gynnat Tyskland ekonomiskt i förhållande till Frankrike, som kan skryta med en starkare egen armé. Att Tyskland nu åter blir allt starkare grundar sig på vilja och effektivitet. Till skillnad från Frankrike, som har ett ganska litet närområde i Europa, kan Tyskland påräkna sympatier från hela det centraleuropeiska blocket som nu håller på att bildas i EU, från Italien och ända upp till Polen och de baltiska staterna. Det är ingen tillfällighet att de nationalistiska strömningarna från Ungern nu sprider sig in i Tyskland via lokalvalen i Sachsen och Bayern. Med Tyskland som en potentiell framtida ledare för ett konservativt Centraleuropa kommer Frankrike, med sin vurm för de f.d. kolonierna i Afrika genom OIF, att alltmer framstå som en udda företeelse i EU. En djup spricka mellan västra och östra EU är att vänta och det blir Tysklands framtida väg som blir avgörande. För Frankrike och Macron blir det svårt att i detta läge hålla fast vid en globalism, där nu även Trump ryckt undan mattan för Macron. Jag tror att Storbritannien är glada över att kunna stå vid ringside som åskådare inför denna utveckling!

  6. Pingback: Mes chères compatriotes (Mina kära landsmän) …. — Peter Krabbe – Life, Death and all between
  7. Hoppas att du har rätt om globalismens framtid!

  8. Terrorattentaten i Europa tycks ha upphört.

    • Inte bara i Europa, även i USA. Det är attid så inför US Elections. 6 november hålls United States midterm election. Det var samma sak inför valet i november 2016 – ISIS ”gör alltid uppehåll” inför presidentvalet i USA. Det gör även alla ensamma galningar som annars planlöst går in i skolor, flygplatser, sjukhus och julmarknader och skjuter.

      Men efter presidentvalet 8 november 2016 var de redo igen att terrorisera världen.
      2016: Australia, Minto stabbing attack, 9 November. Goldcoast, Australia Thunder River Rapids Ride accident, 25 November. Berlin, Germany Christmas Market truck attack 19 December.

      Följt av attackerna under det nya året.
      2017: Fort Lauderdale Airport Shooting, 6 January. Jerusalem truck attack, 8 January. Melbourne, Australia car attack 20 January.

  9. Det här med hemliga sällskap, dessa personer är i princip omöjliga att åtala, de står över lagen.
    Can you trust the Government? Can you trust Jesuit Order Member Connecticut Governor McCoy?

    Whole City Got FREE Houses
    https://153news.net/watch_video.php?v=HUYO4UKARM2A

  10. Här en som driver med eliten. Exakt så här ska man hantera dem.
    Startar med François Hollande. Perfekt voice over.

    The AML Variety Show.

    + The Real Deal synar en attack. (Jag ger den här showen full pott i poäng).
    https://153news.net/watch_video.php?v=MOA1W6M6N622

  11. Eltervåg says:

    Jag har suttit och räknat lite på energi skatter.
    Det sägs att 60% av bensin priset är skatt. Det låter inte så illa eller hur? Tycker man fortfarande att det inte är illa när den faktiska skatten är på 150%. Det är samma summa, bara presenterat i en annan form.

    Jag räknade även på el priset. Tog uttgångspunkt i ett förbruk på 10000 kWh per år.
    Då blev siffrorna så här:
    Fast nätavgift: 3000 kr
    Rörlig nätavgift: 4176 kr
    Energi skatt: 3310 kr
    Årsavgift el producent: 432 kr
    Moms: 3979,50 kr
    Summa: 19897,50 kr

    Skatter = 7290 kr, dvs 57,8% vilket är långt ifrån 25% för energi som i Sverige i praktiken inte har miljö utsläpp

    • Det är ingen tillfällighet att staten väljer att i första hand beskatta den konsumtion som folket inte kan undvara. Om oljepriset går upp något hade ju en statsförvaltning kunnat sänka beskattningen en aning så priset för konsumenten blir oförändrat. Men det vill man inte. Varken här eller i Frankrike. Då har vi ändå 25% moms mot 20% där och i flertalet länder. Detta är staten som parasit och förtryckare, den enskilde får betala sina sista sekiner samtidigt som staten vräker ut pengar till udda ”hjälpprojekt” ute i världen. I Frankrike ser jag ibland hushåll som lagar mat över öppen eld utomhus för att spara in på kostnaderna för den miljövänliga gasen. Är detta till gagn för miljön? I Paris överväger man att förbjuda öppna spisar, eftersom många väljer den formen av uppvärmning istället för de statsbeskattade alternativen. Avståndet mellan den enskildes och statens intressen blir allt större. Vet man inte vad globalismen innebär har man nog ganska svårt att förstå pågående processer….

  12. Born Free – Taxed to Death

    Henrik Jönsson visar hur staten aktivt döljer din verkliga skatt.

    DEN LILLA DELEN AV LÖNEPIZZAN

  13. Nu kom det lite Pre Election Drama eller mer troligt Selection Drama

    Trump says Squirrel Hill shooting is absolutely a shame
    https://153news.net/watch_video.php?v=HSKM9WOH72UA

    BEWARE OF …. PITTSBURGH SHOOTING
    https://153news.net/watch_video.php?v=GHMH2BSYB6N3

    More Pre Selection Drama
    https://153news.net/watch_video.php?v=7HDUY7R4448B

  14. Suavalle says:

    Off-Topic:

    Här kommer min favoritfilm om fasta, som bland annat berättar om den mycket omfattande forskning om fasta som utfördes i Sovjetunionen – efter det att en ledande läkare på en sluten psykiatrisk klinik frångått den gängse åtgärden att tvångsmata en patient som inte ville äta…

  15. Arga gubben says:

    Jag tycker jag ser synkronicitet. samnytt har en bra artikel om Frankrike och Italien. Jag funderar också på Macron. Det är inte landsbygden han lyfter, verkar det som. Det gick bra för bönderna när jag besökte Frankrike som ung, men de fick arbeta hårt (jag slet med skörden som löneslav). Det var svårare för de jordlösa. Nu tror jag att landsbygdens folk vänder sig till Melenchon eller LE Pen. De är olika, men de tänker på folket. Det såg vi redan innan Macron valdes och började göra bort sig.

    Macron fick ett nästan omöjligt antal utlandsröster. Presidentvalet var konstigt. Som karln beter sig nu blir han sannolikt inte omvald, men han kan ställa till det i flera år.

    Franska presidenter brukar utredas för brott. Sarkozy är på väg att råka illa ut. Om Chirac dömdes så hemligstämplades antagligen domen. Så kan det gå till i Frankrike. Macron har några mäktiga fiender. Fillon, som bara gjorde som många andra, är säkert rasande. de Villepin visade vad han tyckte om drevet emot honom. Nu besöker han ryska Valdai varje år och talar med president Putin.

    För övrigt anser jag att alternativmedia blir bättre och bättre och det är känt att några nättidningar konkurrerar med de stora drakarna. Jag läser intressanta kulturartiklar och ekonomiska analyser. Olle Felten berättar i Nya Tider om vad riksbanken och storbankerna håller på med. Claudias artikel i samnytt om Frankrike och Italien är bättre än vad DN och SVD kan prestera. Wolodarskis ”kvalitetsjournalistik” är akterseglad. Han går på kryss på upprört hav medan alternativmedia seglar slör eller läns i lugnare vatten. Med solen i ryggen. Solen på den svenska flaggan.

    Bloggarna är också mycket viktiga. Peter Krabbe och Lars Bern har lärt mig mycket och kommentarerna slår också gammelmedia.

  16. Tankar med referens till Peters bloggrubrik: Världen i fokus- vem styr världen och varför.

    Nedanstående länk är intressant. Den handlar om vilka som styr: The Group of the the three hundred. Dessa är överordnade Bilderberggruppen även om många är med där också.
    Länken innehåller en massa vidskepelse också.

    https://www.exopolitics.org/hidden-hand-dialogue-reveals-extraterrestrial-factor-in-illuminati-control-of-earth/

    Ett annat globalistiskt fenomen är den religion som kallas Bahaí-rörelsen, se nedan:

    ”Bahá’í-tron är en religion, men också en samhällslära innehållande en plan som andra kanske skulle kalla utopi.[19] Báb och Bahá’u’lláh lärde att all ”sann religion” kommer från en och samma andliga källa — Gud.” Rörelsen ärr ekumenisk men basen kan väl betraktas som muslimsk.

    Det finns en massa att läsa om den på nätet.
    Den förespråkar också globalism men i kärlekens och samvetets namn. Lite utav det som jag skrev om i sista stycket i min tidigare kommentar ovan.
    Bahaí omfattar cirka 6 miljoner följare och har sin bas i Haifa i Israel. Vid ett tillfälle under mina besök i Israel i samband med en medicinsk kongress nära Tel Aviv hade vi möjlighet att besöka Bahaí HQ. Det ligger i en sluttning mot väster med en bedårande utsikt mot medelhavet: breath taking. Området är ganska stort och består av en ljuvligt skön trädgård och ett par vackra byggnader varav en är deras tempel-shrine.
    Bahaí är en stor turistattraktion och besöks av ungefär 700000 människor per år. Det var ganska få besökare när jag var där och jag upplevde där något andligt svårgripbart men frid är väl det bästa ordet.
    Rörelsen skiljer sig från kristendomen på så sätt att de betraktar Kristus som en profet under det att för oss är han Gudomlig och Guds son.

    • Bahai kan vara värt att studera med utgångspunkt i globalisternas val av framtida världsreligion. En annan urgammal religion med inslag från både judendom, kristendom, islam och zoroastrism är yazdanismen, som utövas av jeziderna i Kurdistan. Detta är religioner med utgångspunkt i våra äldsta civilisationer. Jag tror att ju äldre de är och framför allt ju mindre påverkade de är, desto mer äkta är innehållet. Även islam ser Kristus som en profet och i logikens namn kan man ju se svårigheten i att se en fysisk människa som en gudomlig varelse. Ursäkta alla bibeltrogna, som så måste man ju också kunna se det…

    • Jag tror att man skall vara försiktig med personer som Salla (Exopolitics), de spinner ofta vidare på känd baskunskap och vidare ut i fantasin. Gemensamt är att de alla tillskriver den utövande makten till aliens, med viss assistans från de ”gamla” familjerna. Rothschilds som han nämner var en enkel familj utan bakgrund när Amschel i slutet av 1700-talet kom på den geniala idén att kränga värdepapper och statsskuldsväxlar till köpare utan reell säkerhet. Knappast något han behövde hjälp från aliens med.
      Det fanns en fransman som skrämde världen genom att visa ett brev som han påstod att han fått av aliens, innehållande instruktioner om hur jordens invånare skulle förhålla sig till de utomjordiska härskarna. Han försvann när det började osa hett om öronen och hittades så småningom i Australien, där han tvingades erkänna sin bluff. De planerade meddelandena från yttre rymden uteblev därmed.
      Det finns en allvarlig bakgrund till diskussionen om aliens, som har sitt ursprung i en UFO-krasch i Roswell, USA. Den är, trots total mörkläggning, relativt väldokumenterad men är försedd med en fanatisk hemligstämpel av amerikanska myndigheter. Orsaken är den möjlighet till ett överlägset teknologiskt kunnande som försvarsmakten såg i analysen av de återstående resterna av UFO:t. Man lyckades dock aldrig klura ut den tekniska funktionen eftersom styrningen skedde genom tankeöverföring från piloterna, inte genom mekaniska insatser. Detta är bakgrunden till satsningarna på Mind Control, man insåg att detta var möjligt och värt att utreda. Dessa aliens hade dock en hjärna som vida överträffade vår mänskliga, eller kanske bara var bättre utnyttjad? Eller hur Lassekniven?

      • Jo, nog är det så alltid, det var det jag menade med vidskepelse.
        Så här är det: jag kan inte förstå hur aliens kan stå över de universella konstanterna och lagarna. Skall man exempelvis ta sig hit från avlägsna galaxer i materiell form så behöver man flyga i sådana farter att farkosten enligt Einstein blir så tung att det krävs ett enormt tillskott av energi. Innan den uppnår ljushastigheten krävs nästan lika mycket energi för att driva den som finns i hela universum och dessutom står tiden nästan still.
        Detta kallas för den relativistiska masstillväxten. Det är därför jag har så svårt att tro på flygande tefat från yttre rymden. Möjligtvis skulle de ligga och lurka i Mars underjordiska kanaler för att dyka upp då och då men hur sannolikt är detta. En annan variant är worm holes!?
        När det kommer till frågan om tro så är det så att vi här, Fiskargubben, Savalle, Sture, jag et al vi bara är troende på Jesus Kristus. Bevis på Guds existens är inte viktigt eftersom vi vet att vi människor inte kan komma med några bevis. Ateister, om de är intelligenta nog och har kunskap nog om vetenskap, vrider sig som maskar när de får motfrågan om att bevisa Guds icke-existens för de vet att de inte kan det.
        Vad jag däremot vet är att människor som bara tror på ”världen” aldrig kan uppleva den sanna inre friden, de har alltid bekymmer oavsett om de är rika, fattiga, berömda eller vad som helst.
        Det finns troende på Jesus Kristus som Gudsmänniskan, Sonen. Det finns ateister de gudlösa, det finns som säger kanske, eventuellt, vet inte, de kallas agnostiker och de finns som tror på dualismen Himmlen (Gud) mot Världen (Demiurgen) de kallas gnostiker. Må var och en bli salig på sin tro.
        Peter, din blogg är bäst för att den tillåter sådana här tankar mitt emellan sakfrågorna. Den är tolerant, exempelvis jämfört med Lars Berns blogg som innehåller många bra saker men som är intolerant, några kommentatorer här har fått erfara detta.

        • Suavalle says:

          Vad fint du uttrycker detta, Lassekniven!

          Ja, här på Peters blogg råder tolerans och avvägd klokhet. Därför har den fått ett stort antal följeslagare som mer eller mindre regelbundet kommenterar och som verkligen berikar de alltid så insiktsfulla krönikorna.

          När det gäller livsåskådning:

          Slaktoffer och matoffer önskar du inte,
          du har lärt mig att lyssna.
          Brännoffer och syndoffer begär du inte,
          därför säger jag: Jag är här.
          I bokrullen står vad jag skall göra.
          Gärna gör jag din vilja, min Gud,
          jag har din lag i mitt hjärta. (Psaltaren 40:7-9)

          Vi känner i våra hjärtan vad som är rätt.

          • Suavalle, tack, jag vet att du förstår på djupet. Det ärt nästan lite kusligt. I förgår kväll innan jag skulle lägga mig satt jag och bläddrade lite förstrött i bibeln i GT och idag visar du just denna vers i Psaltaren som jag läste då. Igår läste jag i Jobs bok och det är ju en deprimerande läsning i början där han gnäller oavbrutet om hur mycket som tagits ifrån honom men han är trofast mot Herren och belönas hundrafalt. I GT är det, för mig som modern människa, Psaltaren, Ordspråksboken och Predikaren som ger mig extra mycket.

    • Jo, Trident Juncture är en av de största och alla förstår nog vad de amerikanska hangarfartygen har ombord förutom flygplan. Men det är ju bara vart tredje år. Fast förra året hette det Aurora istället. Eller hur är det med de övriga som har avlöst varandra sedan hösten 2017? Vintersol 17, Brigsfri 18, Swedec EOD Exercise, Flygvapenövning 18, Swenex 18, Våreld 18, Baltops 18 och nu pågående Northern Coast 2018?
      Men visst, försvaret måste öva… Synd bara att det inte finns någon sannolik fiende i sikte. Fast de där ryssarna envisas ju med att öva försvar på sin egen mark, det är ju inte klokt. Vi (NATO) hotar ju ingen… Kanske hade alla kunnat använda pengarna till något nyttigare och samtidigt minskat miljöföroreningarna avsevärt. Har någon sett hur det ser ut när en stridsvagn trampar på gasen? Det har jag.

      • ”Fast de där ryssarna envisas ju med att öva försvar på sin egen mark, det är ju inte klokt.” Denna mening fick mig att skratta, trots att det enväldigt härskande hyckleriet normalt får mig att gråta. Tack för Din briljanta blogg, Peter.

      • AnnaF says:

        Ryssland övar på sitt eget Territorium för att FÖRSVARA sitt eget land!

        USA/NATO övar på andra länders Territorium och övar för att ERÖVRA suveräna länder!

        Världspolitiken i nötskal!

        • Mo says:

          Då kan man sedan vid skarpt läge använda andra länders soldater som fått lära sig att de försvarar sitt land. Att amerikanska soldater ej längre vill delta i globalisternas erövringskrig kan man förstå.

          • AnnaF says:

            Bra länk Mo!
            Apocalypse Now -öppning scenen!
            ”This is the end
            Beautiful friend
            This is the end
            My only friend”

  17. Mo says:

    Nu gick det bättre, kanske var något med min tidigare bifogade kommentar ?

  18. Mo says:

    Eventuellt motstånd från medlemsländerna har EU-parlamentet redan undanröjt genom att beteckna invandringskritiska partier för fascistiska och därefter förbjuda dem. Så fungerar den postmoderna demokratin.

    https://www.europaportalen.se/content/eu-parlamentet-uppmanar-forbjud-nyfascistiska-organisationer

  19. christian says:

    Tack för intressant art. & goda läsarkommentarer. Smilfinken Macron-fransmännen får skylla sig själva, de kunde valt den enda som bryr sig om nationen Frankrike-Le Pen. Om det nu inte var valfusk där också.

  20. Först lite politisk teater innan Annie Lööf får statsministerposten.
    De måste ju spela lite först, annars tycker folk att det är konstigt att en partiledare för ett
    8-procents parti ges statsministerposten.

    Inte heller Socialdemokraternas partiledare Stefan Löfven har lyckats bilda någon regering. Det meddelade han under måndagsförmiddagen.
    http://www.friatider.se/l-fven-jag-kan-inte-bilda-regering

    • Din kommentar inväntar granskning.

      Exakt på pricken! Det måste skådespelas lite och kulisserna måste justeras efter hand innan det som alla politiker visste skulle ske, kunde tillåtas ske. En tragikomisk teater så långt ifrån ett folkstyre och rättsstat någon kan komma. Bolagsstaten ”Sweden, The kingdom of” har tagit över folkets Svea Rike och mosat det till oigenkännlighet.

      Civilekonomen Hans Jenseviks redogör i filmen nedan för hur arbetslöshetssiffrorna friseras med hjälp av anställningar i kommunerna istället för belastning av kontot för sociala kostnader. Kortsiktigt förslaget men knappast långsiktigt intelligent, förty folket kan ju trots allt se igenom landsförräderiet när det under rullande ekonomiska kris stramas åt även för de som idag har jobb:

  21. När människor upptäcker att regeringen och media ljuger för dem, då kommer förbud och censur.

    EU-parlamentet röstade för förbud mot organiserad ”främlingsfientlighet” i alla EU-länder
    https://samnytt.se/eu-parlamentet-rostade-for-forbud-mot-organiserad-framlingsfientlighet-i-alla-eu-lander/

    EU-myndighet ska få direkt tillgång till dina mejl – beslut från domstol behövs inte
    https://samnytt.se/eu-myndighet-ska-fa-direkt-tillgang-till-dina-mejl-beslut-fran-domstol-behovs-inte/

    Om media ljuger medvetet eller ej vet jag inte, men någon ljuger här i vart fall.
    Det här är en riktig: BUSTED!
    25 min 40 sekunder in och tre minuter framåt
    https://153news.net/watch_video.php?v=4UGUBHWK57KM

    Call to St Rose of Lima Church
    https://153news.net/watch_video.php?v=6XAH5UBO8GM3

  22. msandberg2016 says:

    Föreställ dig tre statyer från Påskön på besök till ett lågt ljudande hum hum hum. En humoristisk interplanetarisk hjälp vid själsliga kriser. Kanske ett himmelskt pling när du löser deras gåta också. Svaret kan du inte formulera och det är bra. Hoppas på återkomst av ”Andersson och Lundström och jag”. Jepp så är det.

  23. Arga gubben says:

    Regeringen avsattes av riksdagen, men sitter kvar. Merkel avgår som partiordförande, men sitter kvar som kansler i flera år. Varför röstar vi?

    För övrigt kan jag meddela att jag försökte svara på Lasses inlägg om Haifa flera gånger, men det gick inte.

    • Suavalle says:

      Fiskargubben, dina svårigheter att posta svar beror förmodligen på selektiv, fortfarande relativt lågfrekvent, censur. Den här bloggen är säkerligen hårdbevakad, eftersom den är ledande i att avslöja de hemliga strukturerna och målen hos de destruktiva krafterna.

      Dessa krafter arbetar metodiskt, försiktigt och långsiktigt. De vet att de inte kan gå alltför snabbt fram. Men ljuset försvagar dem och man kan skönja att de verkar skakade av att så många av deras lögner nu avtäcks.

      Jag skulle ännu en gång vilja hänvisa till följande citat av den så kloke Stanley Monteith:

        • Suavalle says:

          Tack, Mo!

          Jag kan inte nog framhålla hur viktigt jag tycker att det Stanley Monteith ville förmedla till oss är.

          Om jag skulle försöka att välja ut de tre personer som hjälpt mig allra mest under min strävan under senare år att förstå varför det finns så mycket lidande och förtvivlan så tror jag att mitt val skulle bli:

          William Engdahl

          Edward Griffin

          Stanley Monteith

          Här är ett av de föredrag av Stanley Monteith som jag uppskattar allra mest:

    • Fiskargubben, lägg ditt svar till Lasse som svar på mitt svar till Lasse istället, så får vi se om det gör någon skillnad!

  24. Arga gubben says:

    Jag satt vid pianot och unga franska operasångerskor, begåvade flickor, i Vaucluse sjöng med. Fantastiskt, men ingenting spelades in. Jag fick dem att lyssna på Ewert Taube! Så många år, så många mil, som har passerat. Vi barbarer du Nord kan tala med les sauvages de Sud. Stavar jag rätt?

    Les Feuilles Mortes_Yves Montand à l´Olympia

  25. Mo says:

    Annie Lööfs förmånliga skattesubventioner av utländska energislukande serverhallar vars verksamhet riktar sig främst till kunder i andra länder slukar så stora mängder energi att det ej blir energi kapacitet över till andra företag som vill etablera sig i området. Arbetstillfällen i Sverige blir sparsamma i denna verksamhet som får ses mer som en form av infrastruktur. Man kan fundera över hur det går med energipriset för personhushåll på den fria marknaden när konkurrensen hårdnar.

    https://cornucopia.cornubot.se/2018/10/amazons-serverhallar-stoppar-andra.html

  26. AnnaF says:

    I den intervjun Frankrike är i fokus och väldokumenterad av en fransman/ungrare som är född och uppvuxen i landet men bestämt sig att ta steget och flytta från sitt hemland till Ungern. Det är en personlig berättelse som berör många existensiella frågor som knappast förekommer längre i mänskliga, personliga samtal. Intervjun är från 2016 då har fortfarande varit förhoppningar att det kommande valet påverkar Frankrikes öde åt rätt riktning.
    Tack Peter att du använder din tid i Frankrike -förutom vila- att samla viktiga samhällsinformationer som – som varje personlig berättelse- är guld värt för alla dina läsare här på bloggen……

    Engelsk textad:

  27. Lennart says:

    Tack för allt intressant och läsvärt i denna bloggpost, gäller även kommentarerna. Innan jag fördjupar mig i dem vill jag först dela med mig av en film jag sett om FN:s ockulta bakgrund.

    Vi behöver absolut lämna FN. Tidigare har jag vetat att FN är en frimurarkontrollerad organisation, eftersom drömmen om en enad värld kommer från frimureriet. Symbolerna i flaggan talar sitt tydliga språk och färgerna är desamma som i israeliska flaggan. Men nu fick jag veta att nätet över globen är en symbol för Lucifers makt. Hör och häpna, den inre kretsen bland FN.s grundare och understödjare hyllar öppet Lucifer som världens ”frälsare” och herre!

    Ta er tid att lyssna på en videofilm, nära en och en halv timme lång, med Walter Veiht. Han är före detta professor i zoologi, från Sydafrika. Född in i en romersk katolsk familj blev han ateist och evolutionist men verkar senare ha hittat tillbaka till det gamla fundamentet för den Västerländska civilisationen. Idag är han creationist och Sjundedagsadventist.

    Filmen heter ”The UN the Occult Agenda Total Onslaught – Walter Veith”. Han redogör där för den ockulta bakgrunden och citerar FN:s egna dokument. FN är en satanisk organisation, på riktigt. Någon som är förvånad?

Kommentera

Publicerat i Bloggtips, Filmtips, Korruption, Makrosituationen, Paradigmskiftet, Scola Autenticum, Svensk politik | Kommentarer inaktiverade för Skarpe arkitekten från Vellinge, Peter Krabbe…

Söndagsmatiné blev det trots allt…

…och det finns mycket bra intervjuer och inspelade diskussioner just nu på Youtube. Tänkte därför bjuda på en godispåse med gott och blandat. Först ut är Michael Willgert som intervjuar professor emeritus Peter Stilbs, vidare analytikern Lynette Zang som varnar för effekten av det systemhaveri som så sakteliga har börjat rulla över ytan den senaste veckan, samt ett utmärkt samtal mellan biologen Bruce Lipton och fysikern Tom Campbell om medvetandet.

Eftersom mainstreammedia ägs av deep state – den globala skuggan som styr vår tillvaro med hjälp av sina marionetter, blir det lätt patetiskt när en SR-chef tror att vetenskap är koncensusdriven och att det de som förnekar klimatreligionen som har bevisbördan:

*

Lynette Zang som driver ett företag som handlar med ädla metaller har en enastående förmåga att formulera sina kunskaper gällande vad som väntar runt hörnet. Det tar ungefär ett år innan insikten om haveriet nått alla människor, menar hon och så var det 2007/2008. Föreliggande kris är inte fristående från den tidigare även om deep state vill få oss att tro det. Istället har systemet hållits uppe med stöttor, s k kvantitativa lättnader:

*

Samtalet mellan Bruce Lipton och Tom Campbell är synnerligen intressant och klargörande. Många välformulerade citat textas dessutom direkt på skärmen, vilket säkerligen hjälper många att ta in deras resonemang om medvetandet som en spelare och kroppen som en avatar – ett fordon som ger oss möjligheter att skaffa oss erfarenheter. Jag är helt överens med dessa herrar och TC nämner i ett citat att det är mot autenticitet människan är på väg genom medvetandeutvecklingen:

*

Jag vill för övrigt be om ursäkt för att högerspalten med alla widgets har hamnat längst ner efter alla inlägg. Trollen har varit framme, men jag ska nog hitta koden tids nog. Problemet är att jag inte är särskilt road av datorer med undantag för grafiska program, och just nu matar jag ändå bara på med andras information.

Mitt fokus ligger ju på skapandet av ett sanningsparadigm bestående av autentiska människor – Autentopia. Det är vad som krävs eftersom världen är en spegling av oss människor i den.  Det är först när mänskligheten blir varse att den rullande krisen kommer att förändra världen så som vi känner den, och därför får anledning att omvärdera sina föreställningar som Autentopia och andra visioner om sanning och transparens, blir intressanta att fördjupa sig i och förhoppningsvis se värdet av – och nödvändigheten!

Önskar en fin vecka och några spännande timmar med godispåsen… 🙂

<3C

 

Publicerat i Filmtips, Korruption, Makrosituationen, Paradigmskiftet, Penningsystemet | Kommentarer inaktiverade för Söndagsmatiné blev det trots allt…

Sanningen om Utrikesdepartementet…

…återberättar idag Newsvoice via en förkortad artikel byggd på ett blogginlägg av Ingrid & Maria. Länkar finns i artikeln. Missa inte kommentarerna!

Detta får bli läsning istället för söndagsmatinén, och det tåls sannerligen att fundera på statens representanter bör avlönas av folket?

<3C


Insider: Arbetet på UD är ett “organiserat kaos” styrt av opåverkbara tjänstemän, genusartister och lobbyister

3

SVERIGE. En anonym tjänsteman på UD uppger att arbetet på UD i Stockholm är en cirkus i en mycket avslöjande intervju för bloggen Ingrid & Maria. Det handlar om en maktfullkomlig myndighet styrd av tjänstemän med politiska agendor och allt överskuggas av värdegrundsprinciper och lobbyism. UD-tjänstepersonen uppges ha många års erfarenhet, god insyn och stor yrkesrutin.

Intervjun inleds med att den anställde säger att UD nu kommer att göra allt för att försöka ta reda på vem hon/han är och att “de inte skyr några medel” för att lyckas med det.

Arbetssituationen på UD är som ett: “organiserat kaos eller en dålig cirkus, med rotationer, aktivister, genusartister”, säger den anställde. Nedgången började under Palme-eran och det är intressant att se att tjänstemannen/kvinnan på eget initiativ använder ordet “deep state” när denne besvarar frågorna från Ingrid & Maria.

“Den mannen [Palme] förstörde mycket av svensk utrikespolitik, det var den tidigare tjänstemannakadern som höll tillbaks honom och kunde släta över de värsta grodorna som gjordes. Mycket fortsatte att fungera utrikespolitiskt då vi hade nära kontakter med USA via den svenska militären, som såg till att USA bokstavligt talat inte drevs till vansinne.” 

Buskapet är att tjänstemännen tagit över från politikerna när det gäller styret av Sverige. Ingrid & Maria ställer de där frågorna som svenska journalister för länge sedan förlorat förmågan att ställa. Ett exempel:

Ingrid Carlqvist - Pressfoto
Ingrid Carlqvist – Pressfoto

“Är det politikernas fel att tjänstemännen fått sådan makt (om så är fallet) eller är det särskilt Socialdemokraterna som satsat på tjänstemännen för att upprätthålla sin politik även under borgerliga regeringar?”

UD-personen svarar att socialdemokraterna infiltrerat hela statsapparaten:

“…med syfte att låta de som arbetar där bli en del av ”The deep state”. Oavsett vilken regering vi får (icke socialistiska) så kommer man att fortsätta på den inslagna vägen. Detta därför att det sitter personer inom många departement på nyckelpositioner som du inte flyttar på i första taget, som har rätt partibok eller ”värdegrund”.”

Dessa uppgifter stämmer även överens med en källa som berättade för NewsVoice att socialdemokraterna infiltrerat alla viktiga positioner i Sverige under väldigt många år med sitt eget folk med syftet att upprätthålla ett socialistisk styre. Det spelar ingen roll om regeringen blir icke socialistisk eftersom det finns uppgörelser mellan tex S och M att det är S som bestämmer. Under Reinfeldt-regeringen lovade tex M att inte röra public service, en verksamhet redan genomsyrad av socialdemokraternas värdegrund, uppger källan.

Sveriges utrikesminister och statsministerns ställföreträdare Margot Wallström (S) beskrivs av den UD-anställde som ett fiasko i intervjun för Ingrid & Maria. “Hon gör ingenting, förstår ingenting och kan ingenting”. Istället är det hennes statssekreterare och stab som sköter jobbet.

Den UD-anställde säger bland följande om svensk utrikespolitik:

“Vi är helt i händerna på EU! Sverige är inte alliansfritt. Vi styr en mängd ”låtsasprojekt” som det i Ukraina, eller bidrar till korruptionen/propagandan i den palestinska administration –  men är det någon som tar det seriöst? Det hela är en lekstuga för politrukvalpar med rätt partibok eller föräldrar. Värdegrunds- och godhetsnarkomani är två bra ord för att beskriva verksamheten…”.

Utrikesdepartementet, regeringskansliet, justitiedepartementet och andra instanser är ”untouchables”säger den anställde till Ingrid & Maria. Denne menar att medierna kan skriva vad de vill eftersom departementen ändå inte ändrar på något. Som exempel nämns: skandalen på Transportstyrelsen, den illegala marknaden med svenska pass, Saudivapen-härvan och lojalitet med Moskvas linje under 1980-talet.

“De gör som de vill, ingen bryr sig, speciellt inte medierna för de har inte kunskapen att gräva tillräckligt djupt och vill inte skada relationer med personer som har ett visst inflytande.”

Problemet med svenska journalister diskuteras i intervjun, att de inte gör sitt jobb och att departementen inte heller bryr sig om att besvara några frågor. Den UD-anställde rekommenderar journalister att ändå försöka fånga in problematiken genom skriftlig kommunikation med tjänstemännen eftersom skriftlig kommunikations diarieförs.

Den heliga kon som hela tiden används för att klara det politiska manövrerna handlar om att så ofta som möjligt använda ordet “värdegrund”, uppger tjänstemannen/kvinnan.

NewsVoice rekommenderar dig att läsa hela intervjun på Ingrid & Maria för att intre missa några nyanser direkt från källan. Helt klart är att denna “insider” avslöjar att det svenska styret är lika infekterat av liberal socialism och lobbyister som styret i Washington, vilket framkommit i Project Veritas utredning. Se även intervjun med Anne-Marie Pålsson (M) som skrev boken “Knapptryckarkompaniet” om arbetet i riksdagen.

Text: Torbjörn Sassersson, NewsVoice (uppd. kl 10:25, 28 okt)

3 KOMMENTARER

  1. Äntligen! för travestera ett Nobelprisutnämnande.

    Man behöver inte ha jobbat på UD eller på något annat parlament heller för den delen för att förstå den delen av det verkliga arbetet inom politiken.

    Jag har under många år varit “dissident” inom en mängd olika områden. De senast 15 åren är det väl främst UD som tilldragit sig min uppmärksamhet.
    Med anledning av kriget i Georgien, Libyen och USA:s maktövertagande i Ukraina har jag i åtskilliga mail och brev kontaktat UD och kanske främst Margot W men även andra.

    Min kommunikation med Margot slutade med att jag frågade om jag vad hon tyckte om att sätta upp hennes svar på min kommunikation på skolans anslagstavla. I de allra flesta fall var det annars hennes sekreterare som svarat.
    Jag visade upp kommunikationen för mina elever en elev kommenterade med “finns hon på riktigt?” vilket är en träffande beskrivning. Margot finns ju bevisligen som person men hennes roll kan nog ifrågasättas som varande verklig.

    http://www.dagensjuridik.se/2018/05/handeln-med-visum-pa-svenska-ambassader-hotar-fortroendet-riksrevisionen-varnar

    En myndighet varnar för en annan, Hallå nån som hör klockan?

    Nu gäller denna omständighet inte bara UD kan jag intyga. Alla departement och myndigheter ser ungefär likadana ut i uppbyggnad och besättning. Dock vill jag ge Skolverket en eloge för deras ambition att svara hederligt på mina frågor. Även om det är precis lika tokigt med “allmännyttan” där så finns det substans i deras svar. Märkligast av alla myndigheter är nog ändå “Forum för Levande historia” som Lasse Wilhelmson så klokt valt att beskriva som “Forum för Sionistisk ideproduktion”. Rubriceringen som kunde tillämpas på deras verksamhet är “Förledande av ungdom” vilket är ett begrepp i brottsbalken.

    Att galenskapen nått även Sjöfartsverket förstås lätt om man lyssnar på Stefan Torsell och hans arbete om och kring Estonias förlisning. Han vet dvs han jobbade där. https://www.youtube.com/watch?v=m4R9Ua3oST0

    Det senaste tilltaget är väl att några myndigheter/institutioner nu vill ha betalt för att tillhandahålla information som är en grundlagstadgad skyldighet att dela med sig av.

    Min samlade erfarenhet av myndigheter och deras staber är ,Lägg ner!!, och låt oss klara oss själva. Finns inget gott någonstans inte ens i Folkhälsoinstitutet.

    Och nu i november vill skatteverket ha in ytterligare 2500kr från mej att sponsra denna verksamhet utöver ytterligare en dryg tusing för Public Programming Service nästa år.

    LeifB

  2. Jag måste instämma i vad Leif B skriver i sin kommentar, med tillägget att det minsann inte bara är de i artikeln upptagna departementen där Deep State kommer till uttryck.

    Hela den offentliga myndighetsvärlden kryllar av godhetsknarkande vänstermänniskor vilka under täckmanteln Värdegrund tar sig vilka friheter som helst. Leifs exempel utgör bara toppen av ett isberg.

    Det i särklass största problemet är att alla inom offentlig förvaltning vet att de får skydd av svenskt rättsväsende, allt i från att de lagstridigt vägrar lämna ut handlingar som begärs ut, till att de om någon medborgare med rättskunskap tar sina ärenden till rättsligt avgörande så agerar polis, åklagare, förvaltningsrättskedjan (ända upp till HFD) som deras beskyddare och låter dem löpa genom att i Kammarrätten inte ens ge prövningstillstånd efter Förvaltningsrättens friande. Så ägnar sig svenskt rättsväsende åt kriminell beskyddarverksamhet, inte helt olikt den beskyddarverksamhet som tex Hells Angels erbjuder.

    Det som bekymrar mig allra mest är att 9,5 personer av 10 i Sverige inte har en susning om vad som pågår inom offentlig förvaltning, riksdagspolitikerna vet förvisso vad som pågår men inser att om de skulle försöka ge sig i kast med att ändra detta så finns de inte längre på valbar plats vid nästa val. Partipiskan från partiledningen håller fårskocken i Riksdagshuset i ett fast grepp och det gäller samtliga partier inom 7-klövern.

    Jag har egen och högst personlig erfarenhet av hur detta fungerar och en dag kanske jag kan berätta allt, det finns tyvärr också goda personer som råkar illa ut om jag avslöjar allt jag vet.

    Hur kommer vi då tillrätta med detta??

    Ett första steg är att krossa vänstern i demokratiska val, men precis som sägs i artikeln så räcker inte det för att de förtäckta vänstermänniskor med partitillhörighet inom de övriga 7-klöverpartierna skall kunna fortsätta med sitt Deep State bedrägeri.

    Sverige behöver återinföra ämbetsmanna- och tjänsteansvaret så att alla Deep State medarbetare inte kan åtnjuta den straffimmunitet som de nu utnyttjar flitigt, dvs ett personligt ansvar för alla där inte offentligt anställda och politiker kan fortsätta ägna sig åt den kriminella verksamhet som de gjort sedan Palme 1975 tog bort tjänsteansvaret.

    Alla offentliganställda är våra tjänstehjon vars uppgift det är att serva alla människor vilka anser sig behöva ta deras tjänster i anspråk. Den överdrivna respekt en bedövande majoritet känner inför möten med myndighetspersoner och politiker emanerar från den veritabla hjärntvätt som pågått under många årtionden.

    I USA håller Donald Trump på med sitt korståg mot den förhärskande ordningen inom Deep State och MSM, förhoppningsvis kommer han tillrätta med detta innan nästa presidentval. Han har i alla fall väckt många amerikaners vrede över hur manipulerade alla amerikaner varit och fortfarande är pga den vänsterinfiltration som finns inom Deep State.

    Tyvärr är det inte bara i USA som detta fenomen finns etablerat, i Sverige är det ännu värre då socialismen här i lugn och ro kunnat bemanna hela politikerkåren (oavsett partitillhörighet) samt genom utnämningar kunnat bemanna alla offentliga och skattefinansierade myndigheter (inkl rättsväsendet).

    Att artikeln endast berör en bråkdel av alla oegentligheter som pågår skall vi bara se som en början av det uppvaknande som Leif B också sätter fingret på.

    Min uppmaning blir att vi alla måste bidra till en förändring, det skulle vara ganska enkelt om alla vid sina kontakter med politiker och myndigheter tar för vana att endast kommunicera via elektronisk post (e-mail). Ta för vana att i varje del av kommunikationen särskilt begära att handlingen diarieförs och att du själv får ett dagboksblad med vändande e-post som bevis för att handlingen diarieförts korrekt.

    Ring aldrig till en politiker eller till en myndighet om du inte spelar in samtalet, det finns ingen lag som förbjuder dig att spela in samtalet och du löper ingen risk att bli trakasserad. Du utnyttjar bara din lagstadgade rätt att kommunicera med “överheten” på ett sätt som normalt får dem att tappa lite av sitt grepp över oss alla “undersåtar”.

  3. # Jan Norberg: “Så ägnar sig svenskt rättsväsende åt kriminell beskyddarverksamhet, inte helt olikt den beskyddarverksamhet som tex Hells Angels erbjuder”. Absolut är det så, men stryk Hells Angells, om vi berättar sanningen! Fast än värre. I praktiken är Sverige sedan 9/11 2001 en bolsjevikdiktatur. Alltså av samma slag som den som infördes i Ryssland genom en kontrarevolution i oktober 1917, där en av huvudfigurerna, Vladimir Lenin, strax innan hade hjälpts på vägen till St Petersburg av det svenska SJ genom Sverige och därpå båtledes vidare österut, där han och hans [raderat ord] kamrater genomförde en Coup d’Etat, tämligen enkelt och inledningsvis rätt oblodigt. Men 2001 var det s k amerikanska neocons som i stor omfattning hade nästlat sig in i de politiska maktkorridorerna.

    Tillsammans med israeliska Likud-politiker, samt vissa republikanska politiker, typ Cheney, Rumsfeld, “Condi” Rice och den f d militären Colin Powell, hade de skrivit bl a Project for a New American Century. Resultatet av dessa långtgående planer har hela klotet fått känna av. Inte minst vi svenskar, som för var dag sjunker allt djupare ned i den totala samhällskollaps, som det är omöjligt att komma ur. Alldeles särskilt som Etablissemanget lever i en parallell värld uppbyggd på vänsterromantik av allehanda socialistgriller, där särskild Frankfurterskolans [raderat ord] “giganter” stått som läromästare.

    Norberg skriver vidare ” …. att vi alla måste bidra till en förändring …” och det ” …. skulle vara ganska enkelt ….”, påstår jag, om vi bara kunde få alla att begripa vad “9/11” verkligen var och vad det representerar i verklig ondska och det från makter och stater i världen som svensken i gemen betraktar med stor beundran och sympati och vars språk de flesta svenskar har fått hygglig utbildning i och tror sig behärska.

    Att det förhåller sig så, beror nog på att den anglo-amerikanska Propaganda-Apparaten i mer än hundra år varit en formidabel Hjärntvättare, då inte minst avdelning Hollywood, som “lärt” ut “modern historia” till de flesta yngre människor här i Sverige, men detta till trots, vet väldigt få t ex, vad en “neocon” är för något. Vilket talar sitt tydliga språk.

    Även avsaknad av en svensk översättning och utgivning av Alexander Solsjenitsyns sista verk, “Två Hundra År Tillsamman”, har inverkat mycket negativt, till att folk inte begriper sammanhangen särskilt väl. Författaren och Nobelpristagaren var ju tidigare hyllad, inte bara härstädes, men då han skriver ett stort verk, som ju titeln antyder, om ryssars och judars samlevnad under de två senaste århundraden, flagnar intresset helt för en utgivning, även från de största förlagens sida.

Publicerat i Korruption, Samhällsförtryck | Kommentarer inaktiverade för Sanningen om Utrikesdepartementet…

Igår kväll föll den första snön i Virserum…

…och nu – lördag fm har ett jullikt men slaskigt lager lagt sig över gator och hus. Det innebär att snön kommit en månad tidigare än normalt, och frågan är om det tillsammans med förra vinterns myckna snö och minusgrader under en ovanligt lång tid, kan sägas vara lika symptomatiskt för den nya istiden på samma sätt som meteorologerna intygade att sommarens hetta under många månader bekräftade ”klimatförändringarna”? Det beror förstås på hur vintern faller ut; extremt mycket snö och kyla även denna vinter och kanske flera framöver tillsammans med extremer även på sommaren kan ju användas som argument för båda polariteterna. Enligt Rolf Witzsche är just extremerna symtomatiska för inträdandet i en ny istid.

*

Beklagligt nog ser det ut som om jag får fortsätta med inlägget vid ett senare tillfälle eftersom jag har haft troll på besök som kodat bort all information i högerspalten i bloggen. Trollen kan sin sak och har raderat mängder av inlägg, samt tagit bort och bytt ut länkningar. Det är dock inget att hetsa upp sig över – det gäller istället att göra det bästa av saken på kortast möjliga tid. Innan min egendom stals hade jag mot slutet ca 10% arbetstid och kunde därför använda all övrig tid till att lösa problem kopplade till medvetandeutvecklingen, d v s en betydande entropireducerad tillvaro för att använda NASA-fysikern Thomas Campbells terminologi.

Bilderbergmarionetterna som driver staten (bolaget REGERINGSKANSLIET och dess dotterbolag, t ex SVERIGES DOMSTOLAR och KRONOFOGDEMYNDIGHETEN) anser uppenbarligen att det svenska folket – infödda eller invandrade – är en samling slavar och slashasar som den nya adeln, d v s politikerna och deras vasaller, anser inte bör få uttala sig eller sätta vad som helst på pränt. Därmed är tre av fyra grundlagar överträdda – regeringsformen, yttrandefriheten, tryckfriheten. Successionsordningen måste jag erkänna att jag ännu inte haft anledning att fördjupa mig i. Även om denna nya adel  knappt kan sätta samman en fullständig mening på svenska eller skapa sig en bild av betydelsen av den svenska kulturen, så räknar de sig till de främste av svenskar. I deras värld finns ingen balans, förty antingen är man för eller emot. Nyanserna är kapade utmed fotknylorna.

Låt mig (innan jag tar tag i kodkapningen på denna sida) berätta om mina ställningstaganden beträffande invandringen:

I mitt arbete som gymnasielärare träffar jag vuxenstuderanden och elever på IM-programmet, d v s människor som relativt nyligen kommit hit. Detta är viljestarka, kärleksfulla och intelligenta människor. Jag beundrar deras uppbrott från sina hemländer – oavsett orsak – och deras hoppfulla attityd till ett bättre liv. Jag tror att de gillar mig för att jag inte är så svenskt fyrkantig utan mera fångar fåglarna (frågorna) i luften när de råkar flyga förbi. Förvisso är jag skitvärdelös på att lära mig namn, men jag SER alla och tids nog så sätter sig namnen också.

De människor jag arbetar med har fått uppehållstillstånd – det är förutsättningen för studier. De som inte fått uppehållstillstånd måste tids nog lämna landet. Jag tänker mig att de som ändå gjort sig besväret att komma hit, per automatik borde få uppehållstillstånd – om de inte är kriminella eller visar prov på en arrogant eller ignorant karaktär som kan misstänkas utvecklas till kriminalitet. Vi har ju psykologer och psykiatriker som kan bedöma sådant! Alltså anser jag att de psykologiska aspekterna av bedömningen framför allt måste vara vägledande, förty vi har nog av psykopater och fobiker redan, medan de friska är mer än välkomna enligt min mening!

Det vore för övrigt bra om vi kunde kasta ut de som inte kan låta bli att skada andra. Den insiktsfulle inser förstås att det framför allt är BOLAGSSTATEN som skadar sina medborgare, och att det är representanterna för denna som ska kastas ut ur SVEA RIKE.

Mer om detta senare… 🙂

*

Faktum är att det kanske är dags att avsluta nätaktiviteterna och istället fokusera på de världsliga evenemangen? Föredrag IRL och böcker försålda IRL är nog mera min melodi i vilket fall som helst. Under de gångna åtta bloggåren har jag samlat information och dragit slutsatser därav, till den grad att inte många orkar avprogrammera sig och skapa sig ett eget fundament i samma omfattning. Det betyder inte att de är korkade, utan helt enkelt att de inte se hela bilden såsom vissa av oss kreativa kan.

Två böcker om kreativitet – en introduktion och en fördjupning ligger i princip klara för publicering, liksom större delar av trilogin Avkunnelsen, Agrell vs Sverige och Autentopia -2061. Mina konstvetenskapliga texter med den genomgående metoden Panofskys ikonologi kan mycket väl fungera i bokform, och mina sista dagar i livet kommer den djupt känslomässiga berättelsen om mitt liv. Observera att jag inte ger ut titlarna för att jag tror att jag kommer att bli känd, rik eller berömd, utan helt enkelt för att skapa en referens om en livstid, vilken i mitt fall inföll från år 1961 och framåt. En form av arkeologi för kommande generationer kan man kanske säga…

Tids nog måste trollen lära sig att de inte styr vare sig min blogg eller världen… 😉 Förty vi skapar helt enkelt istället nya kommunikationsvägar och nya relationer…

<3C

Publicerat i Juridik, Paradigmskiftet, Samhällsförtryck, Samhällsutveckling, Scola Autenticum, Slaveriet vs Fred och Frihet, Svensk politik | Kommentarer inaktiverade för Igår kväll föll den första snön i Virserum…